Dags att avskaffa kårobligatoriet – på riktigt

Jag och ordförande i Fria moderata studentförbundet FMSF, Ulrik Franke,skriver tillsammans om kårobligatoriet i Enköpingsposten. Vi tycker att det är dags att avskaffa kårobligatoriet – på riktigt.

Den gångna veckan presenterade utredaren Erland Ringborg äntligen förslaget om hur kårobligatoriet ska avskaffas. Det är en viktig reform på det utbildningspolitiska området, och något som alla borgerliga partier länge förespråkat. Redan förra mandatperioden gjordes ett försök att få ett avskaffande till stånd, men det föll på mållinjen när två borgerliga riksdagsledamöter svängde och röstade med vänsterblocket. När det nu äntligen var dags igen var således förväntningarna på Ringborgs utredning höga.

Förhoppningarna grusades dock. Istället för att utforma en frihetsreform som leder till ökat engagemang och förbättrat studentinflytande har utredningen helt köpt obligatorieförespråkarnas syn. Utredningen skriver svart på vitt att man bara försökt "minimera de negativa effekterna av att det obligatoriska medlemskapet avvecklas", inte försökt skapa ett nytt och välfungerande system. Det är ett svek mot studenterna.

Många skeptiker har oroat sig för att ett avskaffande av obligatoriet skulle leda till att dagens kårverksamhet inte kommer att kunna fortsätta. Denna dumkonservatism har tyvärr anammats av utredningen, som helst bara vill bevara de befintliga kårerna. Välment, säkert, men alla åtgärder för att hjälpa de existerande kårerna fungerar också per automatik som extra barriärer mot nystartade kårer. Det motverkar hela tanken med att avskaffa obligatoriet. Ett val där ett av alternativen ges alla fördelar är inte fritt.

Representativiteten är det första problemet. Det är viktigt att studenter kan föra sin talan gentemot sitt lärosäte i frågor om utbildningskvalitet, studentinflytande etc. Det betyder dock inte att alla studenter måste representeras av samma kår. Ändå blev detta utredningens modell, när den förespråkar en enda kår per lärosäte, som dessutom påstås representera även icke-medlemmar. Därmed förstörs en av huvudpoängerna med att avskaffa obligatoriet. Det viktigaste är inte att slippa betala ett par hundralappar per termin i avgift. Det viktigaste är att själv få välja sina representanter. På den punkten har utredningen gått sorgligt vilse. Det är inte svårt att se varför. Lärosätena vill hålla nere antalet motparter av rena bekvämlighetsskäl, och på samma sätt vill de etablerade kårerna bevara sin ställning som ensam talesman för studenterna.

Ett annat problem är ekonomin. Ett av de främsta syftena med avskaffandet av kårobligatoriet är att skapa ett fritt och oberoende kårväsen. Kårernas legitimitet ska baseras på medlemmarna och på de resurser som de ställer till kårens förfogande. Därför är det farligt om kårerna får pengar från det offentliga. Det leder bara till att de fortsätter att bedriva verksamhet som inte efterfrågas av de flesta studenter, precis som de hittills kunnat göra med hjälp av kårobligatoriet. Ändå vill utredningen ersätta medlemsavgifterna med statsbidrag och dessutom dela ut pengarna inte baserat på medlemsantal, utan på det totala antalet studenter som kåren sägs "representera". Det är en modell som bara tjänar det befintliga kårväsendet, men som effektivt försvårar för nya alternativa kårer.

Vi förväntar oss att regeringen stoppar undan utredningen och avskaffar kårobligatoriet på riktigt. Studentkårer bör enbart kunna representera sina egna medlemmar, och medlem kan bara den vara som frivilligt valt att gå med i föreningen och betala dess avgift. Ett fritt föreningsliv kan inte leva på allmosor från utbildningsdepartementet.

Ulrik Franke, förbundsordförande, Fria Moderata Studentförbundet
Anna Bergkvist, riksdagsledamot (m) för Kronobergs län