tisdag, november 21, 2006

Artikel i Smålandsposten - Rivstart för fler jobb

Kritiken mot den nya regeringens budget haglar tätt från socialdemokraterna och deras frustration över att vara försatta i opposition tycks vara enorm. Den politiska debatten har hitintills mestadels handlat om nivåer i akassan och avgifter till fackförbund och jag anser att fokus har hamnat lite fel och att den viktigaste frågan glömts bort.

Diskussionen borde i större utsträckning handla om jobben och huruvida den nya regeringen har lyckats i sin budget med att skapa möjligheter för företagen att anställa fler, att expandera och att nya företag kan starta. För om det inte skapas fler jobb och fler arbetslösa får möjlighet att bryta sitt utanförskap så kommer vi få betydligt större problem än sänkta nivåer i akssan att diskutera i framtiden.

Bakgrunden till vår kraftsamling för att återupprätta arbetslinjen är att är nästan var femte svensk står utanför arbetsmarknaden. Det är viktigt att komma ihåg att det är socialdemokraterna som har övergivit den arbetslinje som vi nu eftersträvar. För att få folk i arbete är det tre saker vi vill genomföra. För det första ska det löna sig att arbeta. För det andra ska det bli billigare och enklare att anställa och att ha anställda. För det tredje så ska arbetsmarknadspolitiken fokusera på matchningsfunktionen, inte på att dölja arbetslösheten.

Det blir nu mer lönsamt att arbeta och lättare att anställa. Från den 1 januari 2007 införs ett särskilt jobbavdrag som tydligt gör det lönsamt för låg- och medelinkomsttagare att välja arbete före bidragsförsörjning. Från den 1 januari införs också nystartsjobben som innebär att arbetsgivaravgifterna tas bort för personer som haft arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension och socialbidrag i mer än ett år.

Hushållsnära tjänster görs billigare under nästa år, det blir även enklare och lönsammare att vara företagare, bl.a. slopas arbetsgivarnas medfinansiering av sjukpenningkostnaden. Arbetsmarknadspolitiken effektiviseras, Arbetsmarknadsverket reformeras från grunden, verkningslösa arbetsmarknadsåtgärder avskaffas. Arbetslinjen tydliggörs i arbetslöshetsförsäkringen, incitamenten att arbeta förstärks.

Jag är mycket glad och nöjd över regeringens budgetförslag. Vi håller vad vi lovar och vi genomför successivt förändringar som kommer att få landet på rätt köl. Som återupprättar arbetslinjen och ger fler människor möjligheten att komma till sin rätt i arbetslivet. Det är en budget som syftar till att öka sysselsättningen och motverka utanförskapet.

Allt kommer inte direkt, men mycket märker vi redan nästa år.

Anna Bergkvist
Riksdagsledamot (m)

Praktik på bordgård




I går (måndag) var jag på min första praktik i verkligheten som riksdagsledamot. Jag hade valt att vara på Dansjö bondgård utanför Alvesta i Kronobergs län. Anledningen till detta är att jag först och främst vill lära mig mer om hur det är att vara bonde i Sverige idag, vilka problem och vilka möjligheter som finns men även för att jag älskar djur och att detta var en möjlighet för mig att träffa några. Och vilken dag det blev.

Först fick jag en mycket bra genomgång av Magnus Aaby Ericsson, som driver gården tillsammans med sina två söner, svärdotter och fru. Det är en mycket välskött och fin gård och de 250 mjölkkorna som lever på gården har det verkligen bra. Vi samtalade om de allmänna villkoren för bönder idag, EU-bidragen och framtiden. Mycket finns att göra men på det stora hela var Magnus positiv och hoppades på framtiden.

Jag träffande även hans svärdotter som håller koll på kossornas värden, kalvningen har hand om insemineringen och inhandlandet av sperma. En hel vetenskap som är en extremt viktig del av verksamheten.

Det kanske mest fantastiska jag var med om denna underbara dag var att jag fick vara med och hälpa till vid en kalvning. Den var en av de gamla favouritkossorna som hade varit med många gånger förr som fick värkan medan jag var där. Från det att vi såg frambenen på kalven första gången tog det bara 30 minuter tills dess att kalven var ute. Magnus sa till mig att jag fick gå in och ta bort hinnorbna och slemmet på kalven och kontrollera att den andades. Jag tvekade inte ens. Vistst var det lite slemmigt men alldeles underbart. Jag fick nästan en liten tår i ögat så speciellt var det. Det blev en liten tjurkalv, svart och vit och alldeles alldeles underbar!

måndag, november 06, 2006

Motion om kampsportsförbudet

Jag har skrivit en motion tillsammans med Fredrik Schulte som rör kampsportsförbudet. Argumentationen är egentligen ganska enkel. Staten skall inte bestämma vilka sporter som r farliga och vilka som inte är det. Det skall vara upp till varje människa att själv bestämma vilken sport som han eller hon önska utöva. I andra länder ses dessa förbjudna sporter ofta som en självklarhet men i Sverige måste de söka speciellt tillstånd för både träning och tävlingar.

Motion om kampsportsförbudet

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att annullera de lagändringar uppkomna tillföljd av proposition 2005/06:147 och återgå till tidigare lagstiftning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att tillsätta en utredning för framtagandet av en ny och mindre restriktiv lagstiftning för all form av kampsport.

Den första september 2006 trädde lagen om tillståndsplikt för vissa kampsportmatcher ikraft (2006:1006). Lagens huvudsakliga innehåll består i att ersätta den tidigare lagen om förbud mot professionell boxning (1969:612) med en mer generell reglering av kampsporter som tillåter slag och sparkar mot huvudet. Tävlingar på elitnivå förbjöds därmed helt och alla övriga tävlingar blev tillståndspliktiga.

Den viktigaste konsekvensen av lagen 2006:1006 är att amatörtävlingar även på klubb- och regionnivå numera är tillståndspliktiga. Detta kommer troligen innebära en ökad administrativ börda på tillståndsgivningen och i förlängningen medföra stora kostnader för kampsportsförbunden på grund av att tillstånden blir avgiftsbelagda till en nivå som troligen blir betydande i relation till klubbarnas ekonomi. De berörda evenemang handlar dessutom till stor del om tävlingar för barn och ungdomar, vilket utgör basen för de flest klubbarnas ungdomsverksamhet. Därmed kommer de ökade kostnaderna drabba ungdomar värst, vilket är mycket olyckligt eftersom kampsporten har en stark social betydelse och är en stor breddidrott.

Våld har onekligen en stark beröringskraft och engagera allt ifrån pacifister till dagens drygt 200 000 kampsortsutövare som på ett eller annat sätt upplever en attraktionskraft och spänning i att utöva våld under ordnade former. Det är dock viktigt att påpeka just det senare – att kampsportsutövande är just en ordnad form av våldsutövande diametralt skiljd från olagliga våldskränkningar. Just på grund av människans inneboende och instinktiva dragningskraft till våld fyller kampsporten en mycket viktig roll genom att förmedla ett förhållningssätt till våld som tar sin utgångspunkt i att våldstjusning bör ske under kontrollerade former med anpassad utrusning, under överseende av ledare och domare på träning och tävlingar – precis som alla andra typer av idrotter. Kampsporten syftar inte till att skada sin motståndare utan samtliga skador uppkommer oavsiktligt i likhet med andra idrotter. Mycket tyder dessutom på att kampsportutövare är mindre benägna till godtyckligt våldsverkande just därav.

Motsatsen har vi redan börjat se upprinnelsen till. När kampsportsutövande under ordnade tävlings former förbjudits, har olagliga och oordnade motsvarigheter istället uppstått (vilket media refererat till som ”fight clubbs”). Detta trots att den nuvarande lagstiftningen trädde i kraft mindre än två månad efter att denna motions skrevs. Denna utveckling som vi troligen bara sett början av är ytterliggare ett exempel på den naiva politiska inställningen att allt som av vissa enskilda politiker betraktas som oönskat inte kan lagstiftas bort. Precis som historiska exempel på försäljningsförbud av t.ex. alkohol har resulterat i en omfattande svarthandel och smuggling, hittar människor alltid nya vägar för att utöva det som politiker av olika skäl ogillar. Konsekvensen blir endast framväxten av den tendensen som typiskt uppstår vid dylika förbud av sammankoppling mellan ”riktig” kriminell verksamhet och verksamheten ifråga. Kampsportsförbudet innebär dessutom en allvarlig inskränkning av den enskildes frihet att själv fylla sitt liv och sin fritid med innehåll. I dagar då man allt som oftast även talar om fetma epidemier, stillasittande barn och allmän ohälsa rimmar det illa med förbud mot sporter vars utövande betraktas som självklar i andra länder. Idrottens lättillgänglighet och stöd från samhället gäller tydligen inte alla idrotter.

Därtill bör det påpekas att kampsporten, i motsats till den allmänna uppfattningen, inte utgör en större fara för idrottsutövarna än sport1 i gemen. Enligt statistik från Folksam, som idag försäkrar merparten av Sveriges idrottsutövare står kampsportsidrottare för 2,5 procent av alla idrottsutövare men endast 0,9 procent av de registrerade skadorna. Hälften av de övriga idrotterna har större skadeandel, vilket ger tydliga indikationer på att den risk som följer med kampsportsutövande är dels mindre än sporter så som Ishockey och Fotboll, dels är mindre än vad som antogs i förarbetet till lagen 2006:1006. Således bör samma lag annulleras och den tidigare lagstiftningen återträda. På längre sikt bör dock även den tidigare lagstiftningen som ersattes med 2006:1006 ersättas av en mer tidsenlig lag. En utredning bör tillsättas i detta syfte.

Fredrik Schulte(m) och Anna Bergqvist(m)

Rätten att skydda sitt tamdjur

En mycket viktig fråga som jag också tagit upp i en riksdagsmotion. Detta handlar egentligen om äganderätten och rätten att försvara och skydda det man äger. Jag har dock givetvis ett känslomässigt engagemang i denna frågan som hundälskare. Jag tror även att detta är en viktig aspekt att ha med i debatten om rovdjurspolitiken i Sverige om den skall få någon trovärdighet.

Rätten att skydda sitt tamdjur
Moderaterna har i olika sammanhang föreslagit att rätten att skydda tamdjur med stöd av 28 § JF skall utvidgas. Ett lagrum som ger rimliga möjligheter att försvara tamdjur vid rovdjursangrepp är av mycket stor betydelse såväl för enskilda tamdjursägare som för förtroendet för den nationella rovdjurspolitiken i ett bredare perspektiv. Texten i gällande 28 § JF är enligt min uppfattning både föråldrad och svårtolkad.

28 § Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret. Rovdjur som avses i första stycket får dödas för att skydda ett tamdjur 1. av tamdjurets ägare eller vårdare om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret, dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt, 2. av tamdjurets ägare eller vårdare om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret, om det finns skälig anledning att befara att rovdjuret där angriper tamdjuret och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt. Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas på annans jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Sådan jakt är dock inte tillåten inom nationalpark. Naturvårdsverket skall fortlöpande bedöma om möjligheten att döda rovdjur med stöd av andra stycket försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet skall verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2006:14).

Så som jag ser det är det en förutsättning för att rovdjurspolitiken skall accepteras av folket, att det finns en möjlighet för den enskilde djurägaren att skydda sina djur mot rovdjursangrepp. Om rovdjurspolitiken skall få genomslag och vinna gillande är det viktigt att de människor som drabbas av att deras djur dödas av rovdjur inte lider någon ekonomisk skada. I dag kan den enskilde djurägaren teckna försäkringar för att skydda sig mot skador av rovdjur. Problemen är dock många med dagens system. Försäkringen är inte alltid möjlig att teckna på tillräckligt stort belopp för att ersätta skadan. Det är också ofta oklart under vilka omständigheter skador skall ersättas från det allmänna eller av försäkringar.

Likaså finns det inte heller någon självklar gräns för var och när skada på en jakthund skall ersättas. Detta är inte rimligt och därför anser jag att man bör utreda ett bättre ersättningssystem. En viktig utgångspunkt måste vara att ett framtida ersättningssystem bör gälla fler omständigheter än i dag och täcka högre skadebelopp. Det är rimligt att vi som bor i glesbygd kan känna trygghet och att det finns möjlighet till rimlig ersättning om våra djur skulle råka illa ut.

Skador på tamdjur som orsakas av rovdjur bör ersättas och gälla både för djur som ingår i näringsverksamhet och för djur som hålls som husdjur. Det behöver också klargöras under vilka omständligheter som skador skall ersättas samt för var och när en skada på jakthund skall ersättas.

Stockholm den 30 oktober 2006

Anna Bergkvist (m)

Låt rörelsehindrade jaga

Det finns idag inga rimliga argumnet för varför inte funktionshindrade skall ha möjlighet att jaga från ett motordrivet fordon. Jag hoppas att detta kan bli en realitet i framtiden så att fler männiksor kan känna sig delaktiga, få tillfälle att utöva sina fritidsaktiviteter och känna gemenskap. När lösingen är enkel förstår jag inte varför man skall exkludera vissa.

Låt rörelsehindrade jaga
Alla människor har samma rätt att få komma ut i naturen och det är glädjande att se hur alltfler rörelsehindrade deltar i jakt och viltvård. Därför är det märkligt att regler idag gör det onödigt svårt för rörelsehindrade att jaga.

Jaktförordning (1987:905) slår fast vad som skall anses vara förbjudna medel och metoder för fångst och dödande. Enligt Förordning (2001:451) är det bland annat förbjudet att jaga från ett motorfordon i rörelse. För att underlätta för dem som är rörelsehindrade och ge dem möjlighet att delta vid jakt på samma villkor som alla andra anser jag att rörelsehindrade bör få rätt att jaga från motordrivet fordon. Det är en enkel förändring i Jaktförordningen som innebär att funktionshindrade undantas från denna bestämmelse skulle betyda väldigt mycket för många rörelsehindrade. Inte minst skulle detta innebära att många jägare skulle kunna fortsätta att följa med ut i skogen och delta i gemenskapen trots att de blivit gamla och inte har full rörelseförmåga längre.

Stockholm den 30 oktober 2006

Anna Bergkvist (m)

Marknadsmässig ersättning vid expropriering

Jag har träffat ett flertal markägare som har vittnat om statens idioti inom flera områden, inget som direkt förvånade mig men som jag ändå hoppas att vi kan ändra på under mandatperioden till viss del i alal fall. Det handlar inte bara om att staten köper upp en massa mark som de sedan inte tar hand om utan att markägare får uruselt betalt för sin mark. Vid dragningar av nya kraftledningar är detta särskilt anmärkningsvärt. Jag träffade en markägare som hade en stor kraftledning som gick rätt igenom hans mark. En gång i tiden fick han 600 kr i ersättning för detta intrång sedan dess har han förlorat 10 000- tals kronor årligen bara i avverkningsförlust. Det stora problemet är givetvis att äganderätten är så urholkad och att den enskilde inte har något att säga till om gentemot staten. En mycket viktig fåga som jag kommer att driva under mandatperioden.

Marknadsmässig ersättning vid expropriering
Ersättningsreglerna i expropriationslagen fick sin nuvarande utformning i början av 1970-talet. Någon mer allmän översyn av reglerna har inte skett. Med den bakgrunden finns all anledning att göra en utvärdering av hur reglerna fungerar och om de, allmänt sett, leder till rimliga och rättvisa resultat för den enskilde. Vi anser därför att en genomgripande översyn av expropriationslagen bör genomföras för att undersöka möjligheterna till att det offentliga ersätter den enskilde marknadsmässigt vid expropriering.

Det privata ägandet är djupt rotat i den svenska folksjälen. Många svenskar härstammar från självägande bönder. Historiskt sett har det privata ägandet av jord, skog och hus varit både vanligt och betydelsefullt i Sverige. Äganderätten är en etiskt motiverad rättighet, som också har stöd i såväl FN:s som den Europeiska deklarationen om mänskliga rättigheter . Alla medborgare har rätt att äga och förfoga över frukterna av sitt arbete. Staten har därmed också en moralisk skyldighet att respektera alla medborgares äganderätt.

Värnandet av äganderätten viktigt, både för fortsatt utveckling och för ekonomi och långsiktig trygghet. Eget ägande ger också möjlighet att ta andra hänsyn än strikt ekonomiska. Många familjer har i generationer vårdat och värnat sina marker. Detta har givit värdefulla miljöer som allt fler i dag uppskattar, men inte alltid vet eller förstår hur de uppkommit. Moderaterna tycker att fler borde äga skog och mark och är därför kritiska till hur tidigare regeringar valt att i stället köpa eller lösa in enskildas mark, av naturvårdsskäl. En sådan marksocialisering behöver inte vara en garanti för ett fortsatt miljöbevarande.

Ibland sker det statliga övertagandet i ett specifikt syfte – att t.ex. säkra den biologiska mångfalden – men tyvärr drabbas alltför ofta enskilda markägare och markens biologiska mångfald tas inte tillvara lika effektivt av staten som av enskilda ägare som levt på och med marken under många generationer. När nya kraftledningar skall byggas har markägaren sällan något att säga till om trots att de kanske har en bättre lösning på hur och var ledningen bör dras.

Med äganderätten följer rätten att bestämma över, bruka, bebygga och sälja egendom. Expropriation av mark är en direkt kränkning av äganderätten och bör endast komma i fråga i de fall då synnerligen angelägna samhällsintressen är påkallade. Det är inte värdigt en rättsstat att tillåta tvångsmässiga ingrepp i äganderätten på de grunder som nuvarande expropriationsändamål medger. När intrång i brukandet sker måste det offentliga ersätta markägare fullt ut.

Innan ett markköp eller inlösen sker bör i första hand prövas om ett skötselavtal kan upprättas mellan markägare och stat. På så vis kan ägaren fortsatt sköta marken, som givit upphov till det som är värdefullt, dessutom mot ersättning. Frivilliga lösningar är alltid att föredra framför tvång.

I den naturliga förändring som sker i våra liv och i miljön runt om är det viktigt med balans. Att bevara en miljö behöver inte innebära att den inte kan nyttjas. För att landsbygdens miljöer skall nå en hållbar utveckling måste både den ekonomiska, miljömässiga och den sociala utvecklingen vägas mot varandra. Men framförarallt så måste det ske en utvärdering av om de vinster som kan tänkas uppstå väl överstiger det övergrepp som den enskilde utsätts för vid en expropriering. Skall den enskilde utsättas för en sådan kränkning så bör också ersättningen motsvara marknadsvärdet på den mark som beslagtas.

Stockholm den 30 oktober 2006

Anna Bergkvist (m)

Avskaffa förbudet mot blyammunition på fast mark

Inte den mest frihetrevolutionerande motionen kanske men nog så viktig för Sveriges 300.000 jägare och skyttar. Nu när miljöpartiet inte har det enorma inflytande de hade tidigare borde detta vara en självklarhet.

Avskaffa förbudet mot blyammunition på fast mark

Jag motsätter mig ett förbud mot användning av blyammunition i alla sammanhang utom vad gäller användning av blyhagel vid jakt på våtmarker samt vid skytte mot lerduvor. De främsta skälen till att avskaffa förbudet är att det vetenskapliga underlaget för att påvisa en miljörisk som grund för ytterligare förbud är otillräckligt. Det finns helt enkelt inte några miljömässigt ”mer säkra” och i övrigt fullgoda alternativ till bly i de aktuella sammanhangen.

Ett förbud mot blykulor vid skytte får negativa konsekvenser för den svenska jaktskytteträningen med åtföljande risk för onödiga skadskjutningar. Djurskyddsaspekten kräver en regelbunden jaktskytteträning hos landets 280.000 jägare. Risken för ökad andel skadskjutningar med alternativa material är överhängande och därmed ökar också risken för att djur orsakas onödigt lidande.

Ett utökat förbud mot blyad ammunition saknar enligt mig relevans, underminerar samtidigt trovärdigheten för hela blyfrågan och riskerar att bli ett stort djurskyddsproblem. För att jägarna skall kunna hålla etiken i jakten hög krävs övningsskytte. Förbudet kommer att göra det både svårare och dyrare att träna skytte. Det kommer tveklöst att bli dyrare att jaga med annan ammunition samt att köpa nya gevär. Detta kommer till slut att leda till att färre jägare väljer att jaga och att viltet som på sikt kommer att öka. Detta innebär i sin tur fler djur på vägarna med fler bilolyckor som följd.

De ekonomiska och praktiska konsekvenserna för jaktskytteträningen av ett förbud mot användningen av blykulor kommer att leda till oöverstigliga problem för den absoluta merparten av landets skjutbanor. De investeringar i miljökulfång, eller andra typer av miljöinriktade åtgärder - som skulle komma att krävas för att fortsätta verksamheten är i de allra flesta fall orealistiska med hänsyn till de ekonomiska förutsättningar som gäller inom verksamheten. Den absoluta merparten av landets skjutbanor drivs helt på ideella grunder. De miljömässiga kraven kommer därför att lägga en död hand över stora delar av skytteverksamheten. Åtskilliga vetenskapliga undersökningar avseende skjutvallar visar att blyläckaget är näst intill obefintligt.

Stålhagel är det enda reella alternativet till bly. Stålhagel måste dock vara betydligt större än blyhagel för att få godtagbar verkan i vilt. En effekt av det planerade blyförbudet är att ett stort antal kul- och hagelvapen blir olämpliga eller förbjudna att använda. Stora mängder vapen måste därför nyanskaffas. Principiellt innebär också detta att vapentillstånden på dessa vapen borde återkallas och att nya vapen måste införskaffas.

Risken för att hagel och kulor fastnar i träd ökar om bly ersätts med till exempel stål. Stålhagel, och stålkulor som hamnar i träd kommer förr eller senare påverka träindustrins möjligheter negativt att ta till vara virket på bästa sätt. Dessutom kan stål till skillnad mot bly skada sågklingor och andra bearbetningsredskap.

Förbudet får kraftigt negativa effekter på såväl det jaktetiska området som på vapen- och skytteområdet. Det ger också negativa effekter på jakten, vilket riskerar att öka antalet trafikolyckor. Det vetenskapliga stödet för att blyammunition har negativa effekter på miljön saknas dessutom, så det saknas påvisbara positiva effekter.