Det finns mycket att säga om staten, naturreservat och tvångsinlösen. Jag känner mig extremt frustrerad och oroad över vad som kommer att hända med barkborren och att för lite görs för sent. Vad händer egentligen om det blir en riktigt gynnsam sommar för granbarkborren? kan vi hälsa hem till vår älskade skog då? Och vad händer nästa sommar när det finns än fler barkborrar som kan svärma?
Vad som kanske är mest skrämmade är den arogans och totala oförmåga att förstå att människor är oroliga för barkborren. De kan göra allt som står i deras makt för att förhindra angrepp på sina marker men det spelar ingen roll eftersom staten inte bryr sig om att ordna upp sina marker. De regler och lagar som gäller för den enskilde gäller inte staten. I mitt län står för tillfället många skogsbönder under åtal för att de inte fått ut all nerblåst skog men det är ingen som kräver att staten skall plocka upp sin skog.
De vittnesmål som jag fick höra under dagen är häpnadsväckande. En man berättade att han en dag upptäkte lantmäteriet på sin mark som höll på att mäta ut marken. Han frågade vad de gjorde och fick då veta att länsstyrelsen skulle göra naturreservat av hans mark.
Ett av de reservat som jag besökte heter Marsholm. Historien om detta område är omfattande men helt kort kan man säga att en familj testamenterade skogen och marken till en stiftelse som skött och vårdat fastigheten sedan dess. Avkastningen har enligt testamentet används till ungdomsverksamhet, kyrkan och annan bra verksamhet i Agunnaryds socken. Marshomsfastigheten är något av en allmänning för Agunnarydsborna. Stiftelsens styrelse delar varje år ut avkastningen till olika ändamål i församlingen med 600 invånare. Före stormarna handlade det årligen om 150 000 kronor.
Men sedan kom staten och bestämde att man inte alls skulle få göra på detta viset för att det finns en skalbagge som skall skyddas på området. Länsstyrelsen bestämde istället att det är de som skall sköta om att förfoga över området, det skulle bli naturreservat... och så kom Gudrun. Nu ligger 15000m3sk stormfälld skog på marken och den skall ligga kvar. I stället för att värna den biologiska mångfalden gynnas nu bara den biologiska enfalden. Barkborren och möjligtvis staten är segraren och alla andra är förlorare.
Stiftelsen har haft planer på att skapa ett koncentrerat centrum för det rörliga friluftslivet på ön med uthyrning av båtar och kanoter, camping och vandringsleder. Men eftersom strandlinjen och småöarna runt Marsholm ingår i reservatet och det är tillträdesförbud stora delar av året i stora vattenområden kan detta inte förverkligas. Länsstyrelsen tillät inte ens att vägen ner till byns badplats röjdes upp så att byborna kunde njuta av bad och sol i sommar.
På valborgsmässoafton hade fick många av byborna nog och samlades med sina motorsågar och röjde upp vägen och badplatsen. Nu står ledaren för upproret inför åtal. Han är 77 år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar