måndag, november 06, 2006

Motion om kampsportsförbudet

Jag har skrivit en motion tillsammans med Fredrik Schulte som rör kampsportsförbudet. Argumentationen är egentligen ganska enkel. Staten skall inte bestämma vilka sporter som r farliga och vilka som inte är det. Det skall vara upp till varje människa att själv bestämma vilken sport som han eller hon önska utöva. I andra länder ses dessa förbjudna sporter ofta som en självklarhet men i Sverige måste de söka speciellt tillstånd för både träning och tävlingar.

Motion om kampsportsförbudet

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att annullera de lagändringar uppkomna tillföljd av proposition 2005/06:147 och återgå till tidigare lagstiftning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att tillsätta en utredning för framtagandet av en ny och mindre restriktiv lagstiftning för all form av kampsport.

Den första september 2006 trädde lagen om tillståndsplikt för vissa kampsportmatcher ikraft (2006:1006). Lagens huvudsakliga innehåll består i att ersätta den tidigare lagen om förbud mot professionell boxning (1969:612) med en mer generell reglering av kampsporter som tillåter slag och sparkar mot huvudet. Tävlingar på elitnivå förbjöds därmed helt och alla övriga tävlingar blev tillståndspliktiga.

Den viktigaste konsekvensen av lagen 2006:1006 är att amatörtävlingar även på klubb- och regionnivå numera är tillståndspliktiga. Detta kommer troligen innebära en ökad administrativ börda på tillståndsgivningen och i förlängningen medföra stora kostnader för kampsportsförbunden på grund av att tillstånden blir avgiftsbelagda till en nivå som troligen blir betydande i relation till klubbarnas ekonomi. De berörda evenemang handlar dessutom till stor del om tävlingar för barn och ungdomar, vilket utgör basen för de flest klubbarnas ungdomsverksamhet. Därmed kommer de ökade kostnaderna drabba ungdomar värst, vilket är mycket olyckligt eftersom kampsporten har en stark social betydelse och är en stor breddidrott.

Våld har onekligen en stark beröringskraft och engagera allt ifrån pacifister till dagens drygt 200 000 kampsortsutövare som på ett eller annat sätt upplever en attraktionskraft och spänning i att utöva våld under ordnade former. Det är dock viktigt att påpeka just det senare – att kampsportsutövande är just en ordnad form av våldsutövande diametralt skiljd från olagliga våldskränkningar. Just på grund av människans inneboende och instinktiva dragningskraft till våld fyller kampsporten en mycket viktig roll genom att förmedla ett förhållningssätt till våld som tar sin utgångspunkt i att våldstjusning bör ske under kontrollerade former med anpassad utrusning, under överseende av ledare och domare på träning och tävlingar – precis som alla andra typer av idrotter. Kampsporten syftar inte till att skada sin motståndare utan samtliga skador uppkommer oavsiktligt i likhet med andra idrotter. Mycket tyder dessutom på att kampsportutövare är mindre benägna till godtyckligt våldsverkande just därav.

Motsatsen har vi redan börjat se upprinnelsen till. När kampsportsutövande under ordnade tävlings former förbjudits, har olagliga och oordnade motsvarigheter istället uppstått (vilket media refererat till som ”fight clubbs”). Detta trots att den nuvarande lagstiftningen trädde i kraft mindre än två månad efter att denna motions skrevs. Denna utveckling som vi troligen bara sett början av är ytterliggare ett exempel på den naiva politiska inställningen att allt som av vissa enskilda politiker betraktas som oönskat inte kan lagstiftas bort. Precis som historiska exempel på försäljningsförbud av t.ex. alkohol har resulterat i en omfattande svarthandel och smuggling, hittar människor alltid nya vägar för att utöva det som politiker av olika skäl ogillar. Konsekvensen blir endast framväxten av den tendensen som typiskt uppstår vid dylika förbud av sammankoppling mellan ”riktig” kriminell verksamhet och verksamheten ifråga. Kampsportsförbudet innebär dessutom en allvarlig inskränkning av den enskildes frihet att själv fylla sitt liv och sin fritid med innehåll. I dagar då man allt som oftast även talar om fetma epidemier, stillasittande barn och allmän ohälsa rimmar det illa med förbud mot sporter vars utövande betraktas som självklar i andra länder. Idrottens lättillgänglighet och stöd från samhället gäller tydligen inte alla idrotter.

Därtill bör det påpekas att kampsporten, i motsats till den allmänna uppfattningen, inte utgör en större fara för idrottsutövarna än sport1 i gemen. Enligt statistik från Folksam, som idag försäkrar merparten av Sveriges idrottsutövare står kampsportsidrottare för 2,5 procent av alla idrottsutövare men endast 0,9 procent av de registrerade skadorna. Hälften av de övriga idrotterna har större skadeandel, vilket ger tydliga indikationer på att den risk som följer med kampsportsutövande är dels mindre än sporter så som Ishockey och Fotboll, dels är mindre än vad som antogs i förarbetet till lagen 2006:1006. Således bör samma lag annulleras och den tidigare lagstiftningen återträda. På längre sikt bör dock även den tidigare lagstiftningen som ersattes med 2006:1006 ersättas av en mer tidsenlig lag. En utredning bör tillsättas i detta syfte.

Fredrik Schulte(m) och Anna Bergqvist(m)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Right on sister

Joakim sa...

Underbart! Tack för att det finns människor som du!!! Ge oss vår rätt att tävla och leva tillbaks!