måndag, februari 19, 2007
Kommunal säger JA till vinster i vården!
Nu tycker till och med Kommunal att regeringens förslag till startlag istället för sossarnas stopplag är en bra idé. Kommunal skriver i sitt remisssvar att stopplagen är både principiellt felaktig och verkningslös och att privata sjukhus kommer att tillföra kompetens och ge skattebetalarna mer vård för pengarna. Kommunal är dock långt ifrån ensamna med att lämna positiv respons. Det är i stort sett bara sossarna och vänstern i kommun- och landstingsförbundet som är negativa. Måste svida lite för sossarna...
Alvedon på ICA tack!
Konkurrensverket vill se receptfria mediciner i vanliga butiker. Tycker jag är helt rätt och en självklarhet! Uppluckringen av apotektmonopolet måste börja någonstans och jag tror liksom konkurrensverket att det är smart att man börjar med den receptfria medicinen. Regeringen håller med om att vi skall få köpa receptfria mediciner på ICa men inte riktigt hur snart. Hägglund vill först utreda möjligheten att starta privata apotek. När den utredning är klar skall sedan en ny utredning tillsättas om hur den receptfria medicinen skall säljas i vanliga butiker. Har inte det svenska folket väntat tillräckligt länge på att få köpa näsdroppar och huvudvärkstabletter klockan 18 en lördag i sin ICA butik? Jag tycker att det måste bli ett slut på detta onödiga överförmynderi och hopplösa monopol. Ge mig alvedon på ICA, TACK!
Miljöfrågan är på tapeten
Miljön debatteras som aldrig förr. Översvämmningar, stormar och en snöfattig vinter gör att många verkar tro att jordens undergång är nära. Miljön har hur som helst blivit en solklar innefråga och politikerna tävlar om vem som har svaret på de många frågorna som ställs. Jag vill givetvis inte vara sämre och följande artikel publicerades i dagens Smålandsposten...
Miljö är vår tids viktigaste fråga. Aldrig tidigare har det funnits en sån stark medvetenhet om miljöfrågor och en sån vilja till utveckling. Allt som händer globalt påverkar miljön. Allt som händer lokalt påverkar också miljön. Den nya FN-rapporten om klimatförändringarna betonar att både företag och politiker måste agera nu. Vi behöver göra både stora och små saker för att komma till rätta med situationen vi står inför.
Vi moderater tar miljöfrågorna på allvar. Världen står inför komplexa utmaningar och det finns inga enkla lösningar. Den ödmjuka inställningen skiljer mellan höger och vänster i politiken. Vi borgerliga tror inte att politiker har alla svar och att allt går att lösa med lagstiftning.
De beslut vi fattar kommer att överleva oss och besluten måste få rätt effekt. Därför har vi i alliansen bildat en kommission för hållbar utveckling som leds av Fredrik Reinfeldt och Andreas Carlgren. Vi har också samlat ett vetenskapligt råd för att få underlag till att fatta kloka beslut.
Redan i vår satsar vi en miljard på teknikutveckling, vi fortsätter med arbetet inom EU och med att hitta en fortsättning på Kyotoprotokollet som reglerar utsläppen av växthusgaser i atmosfären.
En av de viktigaste delarna i det nya miljöarbetet är att vi har skapat ett sätt för alla partier att samarbeta i miljöfrågorna, i en parlamentarisk beredning. För alla politiker har ett stort ansvar att samarbeta och hitta långsiktiga åtgärder.
Men lagstiftning kan aldrig reglera alla våra personliga val, vi ansvarar för vad vi gör. Därför är min främsta uppgift som moderat politiker att göra det enklare för människor att göra miljöbra saker. Det civila samhället är en kraft att räkna med. Politiken är viktig men det är individer som gör skillnaden!
Anna Bergkvist
Riksdagsledamot (m)
Miljö är vår tids viktigaste fråga. Aldrig tidigare har det funnits en sån stark medvetenhet om miljöfrågor och en sån vilja till utveckling. Allt som händer globalt påverkar miljön. Allt som händer lokalt påverkar också miljön. Den nya FN-rapporten om klimatförändringarna betonar att både företag och politiker måste agera nu. Vi behöver göra både stora och små saker för att komma till rätta med situationen vi står inför.
Vi moderater tar miljöfrågorna på allvar. Världen står inför komplexa utmaningar och det finns inga enkla lösningar. Den ödmjuka inställningen skiljer mellan höger och vänster i politiken. Vi borgerliga tror inte att politiker har alla svar och att allt går att lösa med lagstiftning.
De beslut vi fattar kommer att överleva oss och besluten måste få rätt effekt. Därför har vi i alliansen bildat en kommission för hållbar utveckling som leds av Fredrik Reinfeldt och Andreas Carlgren. Vi har också samlat ett vetenskapligt råd för att få underlag till att fatta kloka beslut.
Redan i vår satsar vi en miljard på teknikutveckling, vi fortsätter med arbetet inom EU och med att hitta en fortsättning på Kyotoprotokollet som reglerar utsläppen av växthusgaser i atmosfären.
En av de viktigaste delarna i det nya miljöarbetet är att vi har skapat ett sätt för alla partier att samarbeta i miljöfrågorna, i en parlamentarisk beredning. För alla politiker har ett stort ansvar att samarbeta och hitta långsiktiga åtgärder.
Men lagstiftning kan aldrig reglera alla våra personliga val, vi ansvarar för vad vi gör. Därför är min främsta uppgift som moderat politiker att göra det enklare för människor att göra miljöbra saker. Det civila samhället är en kraft att räkna med. Politiken är viktig men det är individer som gör skillnaden!
Anna Bergkvist
Riksdagsledamot (m)
fredag, februari 16, 2007
Rekord många nya jobb!
Det måste vara lite jobbigt för sossarna att argumentera mot det faktum att de nya jobben faktiskt kommer. Ännu jobbigare måste det vara för den att AMS var så snabba med att vända kappan efter vinden och nu verkligen verkar gilla den nya regeringen och dess politik. Nu får de som jobbar på arbetsförmedlingen verkligen syssla med det som de var anställa för att göra, förmedla jobb.
Under januari rapporterades 75 000 nya jobb till Arbetsförmedlingen. Det är den högsta siffran för januari månad, sedan undersökningarna inleddes 1970. Det framgår också att arbetslösheten sjunker. Vid slutet av månaden låg den på 4,6 procent. Det är särskilt positivt att ökningen i stor utsträckning gäller fasta jobb och längre tillfälliga anställningar.
Under januari rapporterades 75 000 nya jobb till Arbetsförmedlingen. Det är den högsta siffran för januari månad, sedan undersökningarna inleddes 1970. Det framgår också att arbetslösheten sjunker. Vid slutet av månaden låg den på 4,6 procent. Det är särskilt positivt att ökningen i stor utsträckning gäller fasta jobb och längre tillfälliga anställningar.
Nej till storregioner!
Ansvarsutredningen är snart klara med sitt uppdrag och skall inom kort presentera sitt förslag till hur Sverige skall delas in i framtiden, vilket ansvar staten skall ha, vilka uppgifter som skall ligga på kommunerna samt hur sjukvården skall ordnas. Trots att ansvarsutredningen haft många frågor på sitt bord är det egentligen bara en fråga som väcker riktigt starka känslor och som delar både landet och partierna mitt itu. Skall vi dela in Sverige i nya stora regione? Hur skall dessa regioner i sådana fall se ut, vilka uppdrag skall ligga på regionerna och vilken region tillhör i sådana fall jag.
För egen del gillar jag inte alls tanken på storregioner. För det första så tror jag inte på politiskt skapade regioner. Regioner skapas underifrån och handlar inte alls om politik utan snarare om frihandel, tillväxt, historia och kultur. För det andra så har jag en känsla av att det bara kommer att bli ännu en politisk plattform och organisation som inom kort kommer att se till att ta ut ännu mer skatt av sina medborgare samt expandera i sina uppgifter. Till ingen nytta!
Jag är emot ett direktvaldt parlament med beskattningsrätt. Det räcker med att vi i Sverige i fortsättningen har tre instanser – kommun, stat, EU. Där bara stat och kommun har beskattningsrätt. Det är hög tid att avveckala landstingen och dela upp ansvaret för sjukvården mellan stat och kommun.
En annan negativ konsekvens av storregioner är att besluten kommer att fattas ännu längre bort från medborgarna. Detta riskerar att påverka både politikerföraktet och intressenivån negativt för att inte tala om att invånarna faktiskt inte känner sig representerade. En annan sak som jag inte förstår är hur man skall kunna enas, med 40 -50 kommuner i varje region blir det rätt många politiker, partier och åsikter som skall förenas. Det är väl å andra sidan någor som kan vara en smula positivt då politikerna antagligen hinner göra mindre skada ju svårare de har att enas=)
Tvingas vi ändå in i denna karusell hoppas jag att vi i Kronoberg kommer att tillhöra Skåneregionen och inget annat. Där finns det i alla fall hopp om framtiden tack vare driftiga danskar, trevliga skåningar, god mat och billig öl.
För egen del gillar jag inte alls tanken på storregioner. För det första så tror jag inte på politiskt skapade regioner. Regioner skapas underifrån och handlar inte alls om politik utan snarare om frihandel, tillväxt, historia och kultur. För det andra så har jag en känsla av att det bara kommer att bli ännu en politisk plattform och organisation som inom kort kommer att se till att ta ut ännu mer skatt av sina medborgare samt expandera i sina uppgifter. Till ingen nytta!
Jag är emot ett direktvaldt parlament med beskattningsrätt. Det räcker med att vi i Sverige i fortsättningen har tre instanser – kommun, stat, EU. Där bara stat och kommun har beskattningsrätt. Det är hög tid att avveckala landstingen och dela upp ansvaret för sjukvården mellan stat och kommun.
En annan negativ konsekvens av storregioner är att besluten kommer att fattas ännu längre bort från medborgarna. Detta riskerar att påverka både politikerföraktet och intressenivån negativt för att inte tala om att invånarna faktiskt inte känner sig representerade. En annan sak som jag inte förstår är hur man skall kunna enas, med 40 -50 kommuner i varje region blir det rätt många politiker, partier och åsikter som skall förenas. Det är väl å andra sidan någor som kan vara en smula positivt då politikerna antagligen hinner göra mindre skada ju svårare de har att enas=)
Tvingas vi ändå in i denna karusell hoppas jag att vi i Kronoberg kommer att tillhöra Skåneregionen och inget annat. Där finns det i alla fall hopp om framtiden tack vare driftiga danskar, trevliga skåningar, god mat och billig öl.
Äntligen lite vetenskapliga metoder för att förebygga mobbning!
Regeringen har i veckan fattat beslut om att satsa 10 miljoner kronor om året fram till 2010 på att hitta och sprida förebyggande åtgärder mot mobbning. Metoderna ska vara dokumenterat fungerande eller forskningsbaserade. Helt otroligt att det är först nu som man börjar att arbeta med vetenskapliga metoder inom detta område och faktiskt utvärdera de insatser som man gör. Även om nästan alla skolor har olika mobbningsprogram och planer så vet vi inte om de fungerar.
Det är uppenbart att vi har legat på latsidan när det kommer till detta område i skolan, socialdemokraterna orkade helt enkelt inte göra jobbetoch ta itu med problemet. I vårt grannland Norge har man under flera år jobbat målmedvetet för att förebygga mobbning enligt vetenskapliga metoder. Det är till och med en svensk professor som har lett arbetet i Norge efter det att han inte hörsammats i Sverige. Mobbning är ett mycket allvarligt problem som vi måste ta på stort allvar. Det skall det förhoppningsvis bli ändring på nu.
Det är uppenbart att vi har legat på latsidan när det kommer till detta område i skolan, socialdemokraterna orkade helt enkelt inte göra jobbetoch ta itu med problemet. I vårt grannland Norge har man under flera år jobbat målmedvetet för att förebygga mobbning enligt vetenskapliga metoder. Det är till och med en svensk professor som har lett arbetet i Norge efter det att han inte hörsammats i Sverige. Mobbning är ett mycket allvarligt problem som vi måste ta på stort allvar. Det skall det förhoppningsvis bli ändring på nu.
torsdag, februari 08, 2007
Utanförskapets stora kostnader
Utanförskapets stora kostnader
Arvet efter den socialdemokratiska regeringen är på många sätt förödande. Detta gäller inte minst för den dryga miljon människor som står utanför arbetsmarknaden. Den viktigaste utmaningen för moderaterna, och Alliansen, är att skapa en politik som ger denna miljon männiksor en väg tillbaka.
Utanförskapets kostnad är både ekonomisk och mänsklig. Många av dem som är i utanförskap plågas av sin situation, och det mänskliga lidandet är stort. Miljarder i skattepengar som kunde ha gått till vård, skola eller skattesänkningar måste istället användas till att försörja människor som kunde ha försörjt sig själva - om de bara fick en chans.
Ett arbete ger inte bara en lön, det ger möjligheter till utveckling, en social gemenskap på arbetsplatsen och för många en känsla av värde och delaktighet i samhället. Att kunna gå från utanförskap till ett arbete ger för många människor en generell ökning av livskvalitén, som är långt större än den ekonomiska. Ofta bygger människor sin identitet kring just sin yrkesidentitet, någon är rörmokare, någon annan läkare och så vidare.
Den socialdemokratiska regeringen som röstades bort i valet var helt utan förmåga att tackla dessa problem. När problemen diskuterades försökte socialdemokratin förgäves att dölja problemen snarare än att lösa dem. Ams-kurser, plus-jobb och en lång rad liknande åtgärder skapades för att undvika ett problem som de saknade en lösning på. Samtidigt förstod de inte eller vägrade de att erkänna att orsaken till problemen var den egna politiken. Socialdemokratin verkar av åsikten att 80% i A-kassa är bättre än en full lön.
Moderaternas metod för att lösa problemen kring utanförskapet är en bred uppsättning förändringar i politiken. Vi vill ta bort orsaken till problemen, inte lindra eller dölja deras skadeverkan.
Den kanske viktigaste förändringen är att sänka skatten för låg och medelinkomsttagare så att det blir mer lönsamt att arbeta. Parallellt så kommer bidrag att sänkas, både för att spara pengar men också för att öka skillnaden i att arbeta och inte arbeta. Bidragen ska vara ett sätt att klara omställningen från ett arbete till ett annat, inte en långvarig försörjning.
Den förra regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärder har inte fungerat väl. Där kommer en rad förändringar att ske, inte minst för att anpassa åtgärderna till den som söker jobb. Det är en stor skillnad på vad exempelvis en ung akademiker behöver hjälp med, och en äldre som arbetat i vården. En annan förändring som kommer att införas är nystartsjobben. Nystartsjobb är jobb för dem som behöver en ny start på arbetsmarknaden. Det är ett sätt att få förtidspensionerade, långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna och andra tillbaka in i arbete.
Viktiga förändringar kommer att ske i företagsklimatet. Det måste göras en rad avregleringar för att underlätta för företagandet. Arbetsgivaravgifterna för tjänsteföretag måste sänkas för att tjänstesektorn ska kunna växa och sysselsätta fler.
Allt detta är förslag som moderaterna har för att utveckla välfärden och välståndet för alla. Ju fler som jobbar desto mindre pengar behöver gå till bidrag, och kan istället användas till vård, skola och andra prioriterade områden i den offentliga sektorn. Ju fler som jobbar desto minde behöver var och en betala i skatt, så skatterna kan hållas låga samtidigt som den offentliga sektorn kan bibehålla sin kvalité. Och inte minst så kommer fler som arbetar innebära att det är färre som befinner sig i ett plågsamt utanförskap.
Arvet efter den socialdemokratiska regeringen är på många sätt förödande. Detta gäller inte minst för den dryga miljon människor som står utanför arbetsmarknaden. Den viktigaste utmaningen för moderaterna, och Alliansen, är att skapa en politik som ger denna miljon männiksor en väg tillbaka.
Utanförskapets kostnad är både ekonomisk och mänsklig. Många av dem som är i utanförskap plågas av sin situation, och det mänskliga lidandet är stort. Miljarder i skattepengar som kunde ha gått till vård, skola eller skattesänkningar måste istället användas till att försörja människor som kunde ha försörjt sig själva - om de bara fick en chans.
Ett arbete ger inte bara en lön, det ger möjligheter till utveckling, en social gemenskap på arbetsplatsen och för många en känsla av värde och delaktighet i samhället. Att kunna gå från utanförskap till ett arbete ger för många människor en generell ökning av livskvalitén, som är långt större än den ekonomiska. Ofta bygger människor sin identitet kring just sin yrkesidentitet, någon är rörmokare, någon annan läkare och så vidare.
Den socialdemokratiska regeringen som röstades bort i valet var helt utan förmåga att tackla dessa problem. När problemen diskuterades försökte socialdemokratin förgäves att dölja problemen snarare än att lösa dem. Ams-kurser, plus-jobb och en lång rad liknande åtgärder skapades för att undvika ett problem som de saknade en lösning på. Samtidigt förstod de inte eller vägrade de att erkänna att orsaken till problemen var den egna politiken. Socialdemokratin verkar av åsikten att 80% i A-kassa är bättre än en full lön.
Moderaternas metod för att lösa problemen kring utanförskapet är en bred uppsättning förändringar i politiken. Vi vill ta bort orsaken till problemen, inte lindra eller dölja deras skadeverkan.
Den kanske viktigaste förändringen är att sänka skatten för låg och medelinkomsttagare så att det blir mer lönsamt att arbeta. Parallellt så kommer bidrag att sänkas, både för att spara pengar men också för att öka skillnaden i att arbeta och inte arbeta. Bidragen ska vara ett sätt att klara omställningen från ett arbete till ett annat, inte en långvarig försörjning.
Den förra regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärder har inte fungerat väl. Där kommer en rad förändringar att ske, inte minst för att anpassa åtgärderna till den som söker jobb. Det är en stor skillnad på vad exempelvis en ung akademiker behöver hjälp med, och en äldre som arbetat i vården. En annan förändring som kommer att införas är nystartsjobben. Nystartsjobb är jobb för dem som behöver en ny start på arbetsmarknaden. Det är ett sätt att få förtidspensionerade, långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna och andra tillbaka in i arbete.
Viktiga förändringar kommer att ske i företagsklimatet. Det måste göras en rad avregleringar för att underlätta för företagandet. Arbetsgivaravgifterna för tjänsteföretag måste sänkas för att tjänstesektorn ska kunna växa och sysselsätta fler.
Allt detta är förslag som moderaterna har för att utveckla välfärden och välståndet för alla. Ju fler som jobbar desto mindre pengar behöver gå till bidrag, och kan istället användas till vård, skola och andra prioriterade områden i den offentliga sektorn. Ju fler som jobbar desto minde behöver var och en betala i skatt, så skatterna kan hållas låga samtidigt som den offentliga sektorn kan bibehålla sin kvalité. Och inte minst så kommer fler som arbetar innebära att det är färre som befinner sig i ett plågsamt utanförskap.
Artikel - Mer i lönekuvertet
Följande artikel publicerades nyligen i Smålandsposten. Inget nytt direkt men ett försök att nå ut till fler med vad den nya regeringen faktiskt ändå har lycktas med. Man önskar ju att skattelättnaden kunde vara större, att vi inte höjt tobaksskatten, att vi hade sänkt bensinskatten men detta är i alla fall ett steg i rätt riktning och förhoppningsvis bara början...
Sverige har under de senaste åren upplevt en stark tillväxt. Sysselsättningen har dock trots tillväxten utvecklats svagt och många har hamnat i utanförskap. Idag får fler än en miljon svenskar sin försörjning via ersättningssystem, trots att de kan och vill arbeta. Det är både ett ekonomiskt och mänskligt slöseri.
Regeringens övergripande mål är att skapa förutsättningar för fler jobb och växande företag och att därigenom bryta utanförskapet. Jobbpolitikens grund är att det ska bli mer lönsamt att arbeta, att det ska bli billigare och enklare att anställa och det ska bli mer attraktivt att driva företag.
Med jobbavdraget som vi nu har infört får landets 4,4 miljoner sysselsatta mer kvar av sin lön. När skatten är dragen får en normal LO-familj 1 200 kronor mer varje månad kvar att leva på. De grupper som främst gynnas av jobbavdraget är låg- och medelinkomsttagare. Av de 40 miljarder som skatten sänks med så går 30 miljarder till låg- och medelinkomsttagare. Nästa år planeras ytterligare riktade skattesänkningar till dessa grupper.
Under den socialdemokratiska regeringens era belastades människor med låga inkomster ofta av både höga skatter, och de drabbades av sänkingar av bidrag om deras lön steg, eller när de arbetade mer. I slutändan blev behållningen inte så stor och det lönade sig därför inte att jobba. Detta riskerar att skapa fattigdomsfällor, där människor låses fast i en permanent låg levnadsstandard. Vi moderater vill hjälpa människor ut ur detta, och därför riktar vi särskilt skattesänkningarna mot låg- och medelinkomsttagare.
Det är inte rimligt att en ensamstående mamma som försöker arbeta extra för att få in extra pengar till exempelvis en semesterresa förlorar 50-60 procent av pengarna i skatter, höjd dagisavgift, och sänkt bostadsbidrag. Alla som arbetar heltid måste ges en chans att leva på sin lön, och kunna förbättra sin ekonomi med att arbeta mer, eller få lite bättre lön.
Men att arbeta är inte bara en fråga om pengar. Det är också en fråga om att bli sedd och att delta i en gemenskap. Vi vill göra det möjligt för fler människor att påverka sin vardag och förverkliga sig själva.
Anna Bergkvist, Riksdagsledamot (m)
Sverige har under de senaste åren upplevt en stark tillväxt. Sysselsättningen har dock trots tillväxten utvecklats svagt och många har hamnat i utanförskap. Idag får fler än en miljon svenskar sin försörjning via ersättningssystem, trots att de kan och vill arbeta. Det är både ett ekonomiskt och mänskligt slöseri.
Regeringens övergripande mål är att skapa förutsättningar för fler jobb och växande företag och att därigenom bryta utanförskapet. Jobbpolitikens grund är att det ska bli mer lönsamt att arbeta, att det ska bli billigare och enklare att anställa och det ska bli mer attraktivt att driva företag.
Med jobbavdraget som vi nu har infört får landets 4,4 miljoner sysselsatta mer kvar av sin lön. När skatten är dragen får en normal LO-familj 1 200 kronor mer varje månad kvar att leva på. De grupper som främst gynnas av jobbavdraget är låg- och medelinkomsttagare. Av de 40 miljarder som skatten sänks med så går 30 miljarder till låg- och medelinkomsttagare. Nästa år planeras ytterligare riktade skattesänkningar till dessa grupper.
Under den socialdemokratiska regeringens era belastades människor med låga inkomster ofta av både höga skatter, och de drabbades av sänkingar av bidrag om deras lön steg, eller när de arbetade mer. I slutändan blev behållningen inte så stor och det lönade sig därför inte att jobba. Detta riskerar att skapa fattigdomsfällor, där människor låses fast i en permanent låg levnadsstandard. Vi moderater vill hjälpa människor ut ur detta, och därför riktar vi särskilt skattesänkningarna mot låg- och medelinkomsttagare.
Det är inte rimligt att en ensamstående mamma som försöker arbeta extra för att få in extra pengar till exempelvis en semesterresa förlorar 50-60 procent av pengarna i skatter, höjd dagisavgift, och sänkt bostadsbidrag. Alla som arbetar heltid måste ges en chans att leva på sin lön, och kunna förbättra sin ekonomi med att arbeta mer, eller få lite bättre lön.
Men att arbeta är inte bara en fråga om pengar. Det är också en fråga om att bli sedd och att delta i en gemenskap. Vi vill göra det möjligt för fler människor att påverka sin vardag och förverkliga sig själva.
Anna Bergkvist, Riksdagsledamot (m)
Pressmeddelande- Klen tröst för telefonlösa Kronobergare
Som förtroendevald i Kronobergs län kan jag ju inte låta bli att uttala mig om Telia Soneras uppträdande mot telefonlösa invånare. Man kan ju fråga sig om det är en total avsaknad av förståelse som är problemet för Telia Sonera. Inte nog med att informationen har varit mer än bristfällig, bemötandet under all kritik nu verkar det som om man väljer att bryta ingångna avtal utan att kompensera kunden på ett tillfredställande sätt. Jag kommer att följa frågan noga...
Pressmeddelande
2007 02 07
Klen tröst för telefonlösa Kronobergare
Telia Soneras agerande efter både Gudrun och Per är ett tydligt tecken på att monopol inte främjar individens rättigheter, menar riksdagsledamot Anna Bergkvist (m).
- Telia tar inte sitt ansvar i fråga om att återställa den fasta telefonin i delar av landet som drabbades först av Gudrun och nu senast av Per. Människor boende i Kronobergs län har drabbats tillräckligt hårt av stormarna och borde inte behöva kämpa mot statliga företag, elbolag och myndigheter också. Man kan fråga sig om detta verkligen är rimligt?
- Telia erbjuder nu sina kunder GSM Fastmobil. Problemet med detta är länets västra delar har den sämsta GSM-täckning i området och att det på många håll inte finns någon täckning alls, vilket innebär att man varken kan ringa 112 eller att inbrotts- och brandlarmen kan kopplas upp mot larmcentralerna. Dessutom är bredband helt uteslutet. Jag har full förståelse för att männiksor känner sig otrygga och utelämnade, det hade jag också gjort.
- Jag har full förståelse för att man kanske inte kan kräva av Teia Sonera att man ska ha rätt till fast telefoni när jag bygger nytt hus långt ute på landsbygden, men detta handlar om människor som har haft ett avtal med Telia under lång tid. Det handlar också om människor som kanske inte är vana vid den teknologi som idag erbjuds och som inte alls känner sig bekväma med en mobiltelefon.
- Jag har erfarenhet av att sitta isolerad i mina föräldrars hus mellan Värnamo och Lagan utan vare sig fast telefoni eller en mobiltelefon med täckning och jag har känt mig betydligt tryggare.
Det gavs allstå inga klara besked på mötet med Telia Sonera i Liatorp igår och det var antagligen en klen tröst för många invånare i Kronobergs län att höra att Telia Sonera beklagar hur deras kunder har bemötts av företagets kundtjänst men att den ska ses över. Telia ska bli snällare, snabbare och säkrare men vad betyder det i längden och vad händer när nästa storm kommer?
- Jag kommer att följa frågan noga och påverka så mycket som jag kan för detta kan inte vara rimligt, avslutar Anna Bergkvist.
Anna Bergkvist
Riksdagsledamot
08-7865979
0705723900
www.annabergkvist.blogspot.com
Pressmeddelande
2007 02 07
Klen tröst för telefonlösa Kronobergare
Telia Soneras agerande efter både Gudrun och Per är ett tydligt tecken på att monopol inte främjar individens rättigheter, menar riksdagsledamot Anna Bergkvist (m).
- Telia tar inte sitt ansvar i fråga om att återställa den fasta telefonin i delar av landet som drabbades först av Gudrun och nu senast av Per. Människor boende i Kronobergs län har drabbats tillräckligt hårt av stormarna och borde inte behöva kämpa mot statliga företag, elbolag och myndigheter också. Man kan fråga sig om detta verkligen är rimligt?
- Telia erbjuder nu sina kunder GSM Fastmobil. Problemet med detta är länets västra delar har den sämsta GSM-täckning i området och att det på många håll inte finns någon täckning alls, vilket innebär att man varken kan ringa 112 eller att inbrotts- och brandlarmen kan kopplas upp mot larmcentralerna. Dessutom är bredband helt uteslutet. Jag har full förståelse för att männiksor känner sig otrygga och utelämnade, det hade jag också gjort.
- Jag har full förståelse för att man kanske inte kan kräva av Teia Sonera att man ska ha rätt till fast telefoni när jag bygger nytt hus långt ute på landsbygden, men detta handlar om människor som har haft ett avtal med Telia under lång tid. Det handlar också om människor som kanske inte är vana vid den teknologi som idag erbjuds och som inte alls känner sig bekväma med en mobiltelefon.
- Jag har erfarenhet av att sitta isolerad i mina föräldrars hus mellan Värnamo och Lagan utan vare sig fast telefoni eller en mobiltelefon med täckning och jag har känt mig betydligt tryggare.
Det gavs allstå inga klara besked på mötet med Telia Sonera i Liatorp igår och det var antagligen en klen tröst för många invånare i Kronobergs län att höra att Telia Sonera beklagar hur deras kunder har bemötts av företagets kundtjänst men att den ska ses över. Telia ska bli snällare, snabbare och säkrare men vad betyder det i längden och vad händer när nästa storm kommer?
- Jag kommer att följa frågan noga och påverka så mycket som jag kan för detta kan inte vara rimligt, avslutar Anna Bergkvist.
Anna Bergkvist
Riksdagsledamot
08-7865979
0705723900
www.annabergkvist.blogspot.com
Monopol främjar inte individens rättigheter
Telia Soneras agerande efter både Gundrun och Per är ett tydligt tecken på att monopol inte främjar individens rättigheter.
Telia tar inte sitt ansvar i fråga om att återställa den fasta telefonin i delar av landet som drabbades först av Gudrun och nu senast av Per. Människor boende i Kronobergs län har drabbats mycket hårt av stormarna och har sedan fått kämpa ännu hårdare mot statliga företag, elbolag och myndigheter. Man kan fråga sig om detta är rimligt?
Bakgrunden är att Telia nu i stället erbjuder sina kunder GSM Fastmobil. Problemet med detta är att det i länets västra delar är det sämst GSM-täckning i området och på många håll finns ingen täckning alls, vilket innebär att man varken kan ringa 112 eller att inbrotts- och brandlarmen kan kopplas upp mot larmcentralerna. Dessutom är bredband helt uteslutet, det skulle antagligen kosta ännu mer än att ordna med fast telefoni.
Jag har full förståelse för att man kanske inte kan kräva av Teia Sonera att jag ska ha rätt till fast telefoni när jag bygger nytt hus långt ute på landsbygden, men detta handlar om människor som har haft ett avtal med Telia under lång tid. Det handlar också om människor som kanske inte är vana vid den teknologi som idag erbjuds och som inte alls känner sig bekväma med en mobiltelefon. Jag har erfarenhet av att sitta isolerad i mina föräldrars hus mellan Värnamo och Lagan utan vare sig fast telefoni eller en mobiltelefon med täckning och jag har känt mig betydligt tryggare.
Inga klara besked gavs alltså på mötet med Telia Sonera i Liatorp igår. Det var antagligen en klen tröst för många invånare i Kronobergs län att höra att Telia Sonera beklagar hur deras kunder har bemötts av företagets kundtjänst men att den ska ses över. Telia ska bli snällare, snabbare och säkrare. Men glöm fast telefon till alla. Nu är det fastmobil som gäller om man nu har någon täckning...
Telia tar inte sitt ansvar i fråga om att återställa den fasta telefonin i delar av landet som drabbades först av Gudrun och nu senast av Per. Människor boende i Kronobergs län har drabbats mycket hårt av stormarna och har sedan fått kämpa ännu hårdare mot statliga företag, elbolag och myndigheter. Man kan fråga sig om detta är rimligt?
Bakgrunden är att Telia nu i stället erbjuder sina kunder GSM Fastmobil. Problemet med detta är att det i länets västra delar är det sämst GSM-täckning i området och på många håll finns ingen täckning alls, vilket innebär att man varken kan ringa 112 eller att inbrotts- och brandlarmen kan kopplas upp mot larmcentralerna. Dessutom är bredband helt uteslutet, det skulle antagligen kosta ännu mer än att ordna med fast telefoni.
Jag har full förståelse för att man kanske inte kan kräva av Teia Sonera att jag ska ha rätt till fast telefoni när jag bygger nytt hus långt ute på landsbygden, men detta handlar om människor som har haft ett avtal med Telia under lång tid. Det handlar också om människor som kanske inte är vana vid den teknologi som idag erbjuds och som inte alls känner sig bekväma med en mobiltelefon. Jag har erfarenhet av att sitta isolerad i mina föräldrars hus mellan Värnamo och Lagan utan vare sig fast telefoni eller en mobiltelefon med täckning och jag har känt mig betydligt tryggare.
Inga klara besked gavs alltså på mötet med Telia Sonera i Liatorp igår. Det var antagligen en klen tröst för många invånare i Kronobergs län att höra att Telia Sonera beklagar hur deras kunder har bemötts av företagets kundtjänst men att den ska ses över. Telia ska bli snällare, snabbare och säkrare. Men glöm fast telefon till alla. Nu är det fastmobil som gäller om man nu har någon täckning...
Jungfrutal i riksdagen
Avklarade mitt jungfrutal i riksdagens kammare för några dagar sedan då vi avhandlade konstitutionsutskottets granskning av den förra regeringens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Jag valde att fokusera på de brister som det gamla regeringen uppvisat och som är av betydelse för offentlighetsprincipen. I övrigt var debatten ganska lugn och samlad. Vi var ett enat utskott som framförde kritiken och en förhoppning om bättring på många områden.
8 § Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
Anf. 67 ANNA BERGKVIST (m):
Herr talman! Som så många andra har sagt tidigare är utskottet enigt i betänkandet. Jag skulle ändå vilja ägna några minuter åt den del av betänkandet som tar upp frågan om myndigheter och organ i Regeringskansliet. Denna del av betänkandet är särskilt viktig och förtjänar extra uppmärksamhet eftersom det har betydelse för offentlighetsprincipen.
Sverige har en omfattande offentlighetsprincip som vi ska vara stolta över. Förutom musik och skog är den kanske den främsta exportvaran till omvärlden som vi har. Öppenheten motverkar maktmissbruk från offentliga myndigheter, och den ger medborgarna möjlighet att utkräva ansvar. Offentlighetsprincipen utgör därmed ett fundament för rättssäkerheten och för rättsstaten.
Det avsnitt i betänkandet som jag vill prata om granskar den djungel av myndigheter och organ och den snårskog av olika begrepp, såsom samordnare, utredare, kommittéer, råd, delegationer, nämnder, arbetsgrupper med mera, som finns inom och utom Regeringskansliet. Jag har själv svårt att fatta begreppen och hur de hänger samman, och då lever jag ändå med dessa begrepp och jobbar dagligen med detta.
Frågan är då hur allmänheten uppfattar detta. Hur lätt är det för en medborgare att förstå sammanhanget och få klarhet i till exempel vem man vänder sig till när man vill begära ut handlingar, vem man vänder sig till om man vill överklaga att man inte fått ut handlingarna, vem det är som ansvarar för en myndighet, vem det är som utför en utredning och varför, när den ska vara klar och vad den handlar om?
Risken är att den byråkratiska djungeln är för förvirrande och komplicerad och att öppenheten och offentlighetsprincipen därför blir lidande. Då kan offentlighetsprincipen inte utnyttjas av just dem som den faktiskt är till för.
Det är jätteviktigt att Regeringskansliet, och riksdagen också för den delen, är så öppna, klara och tydliga som möjligt när en ny myndighet, samordnare eller utredning tillsätts. Först och främst är det viktigt att namnet på till exempel en utredning speglar det syfte som den faktiskt har. Det ska vara lätt att förstå vad den sysslar med. Vidare är det viktigt att allmänheten på ett enkelt sätt kan söka information och ta reda på vem det är som ansvarar för utredningen, hur länge utredarna ska vara verksamma och vad de faktiskt ska sysselsätta sig med.
Herr talman! Jag är övertygad om att regeringen kan ha god användning och dra stor nytta av de slutsatser och de tidigare utredningar och granskningar som vi hänvisar till i betänkandet och att vi kan få en bättre demokrati och en större öppenhet och tydlighet i framtiden.
8 § Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning
Anf. 67 ANNA BERGKVIST (m):
Herr talman! Som så många andra har sagt tidigare är utskottet enigt i betänkandet. Jag skulle ändå vilja ägna några minuter åt den del av betänkandet som tar upp frågan om myndigheter och organ i Regeringskansliet. Denna del av betänkandet är särskilt viktig och förtjänar extra uppmärksamhet eftersom det har betydelse för offentlighetsprincipen.
Sverige har en omfattande offentlighetsprincip som vi ska vara stolta över. Förutom musik och skog är den kanske den främsta exportvaran till omvärlden som vi har. Öppenheten motverkar maktmissbruk från offentliga myndigheter, och den ger medborgarna möjlighet att utkräva ansvar. Offentlighetsprincipen utgör därmed ett fundament för rättssäkerheten och för rättsstaten.
Det avsnitt i betänkandet som jag vill prata om granskar den djungel av myndigheter och organ och den snårskog av olika begrepp, såsom samordnare, utredare, kommittéer, råd, delegationer, nämnder, arbetsgrupper med mera, som finns inom och utom Regeringskansliet. Jag har själv svårt att fatta begreppen och hur de hänger samman, och då lever jag ändå med dessa begrepp och jobbar dagligen med detta.
Frågan är då hur allmänheten uppfattar detta. Hur lätt är det för en medborgare att förstå sammanhanget och få klarhet i till exempel vem man vänder sig till när man vill begära ut handlingar, vem man vänder sig till om man vill överklaga att man inte fått ut handlingarna, vem det är som ansvarar för en myndighet, vem det är som utför en utredning och varför, när den ska vara klar och vad den handlar om?
Risken är att den byråkratiska djungeln är för förvirrande och komplicerad och att öppenheten och offentlighetsprincipen därför blir lidande. Då kan offentlighetsprincipen inte utnyttjas av just dem som den faktiskt är till för.
Det är jätteviktigt att Regeringskansliet, och riksdagen också för den delen, är så öppna, klara och tydliga som möjligt när en ny myndighet, samordnare eller utredning tillsätts. Först och främst är det viktigt att namnet på till exempel en utredning speglar det syfte som den faktiskt har. Det ska vara lätt att förstå vad den sysslar med. Vidare är det viktigt att allmänheten på ett enkelt sätt kan söka information och ta reda på vem det är som ansvarar för utredningen, hur länge utredarna ska vara verksamma och vad de faktiskt ska sysselsätta sig med.
Herr talman! Jag är övertygad om att regeringen kan ha god användning och dra stor nytta av de slutsatser och de tidigare utredningar och granskningar som vi hänvisar till i betänkandet och att vi kan få en bättre demokrati och en större öppenhet och tydlighet i framtiden.
torsdag, december 07, 2006
Dags för att ta ställning för minkuppfödningen!
Nu är det bara minuter kvar tills dess att vi skall votera i kammaren om bland annat minkuppfödningen. Vänsterblocket vill inte föga förvånande sätta stop för minkuppfödningen i vårt land men vi är fler. Vad S, V och Mp:s hållning i realiteten betyder är att vi inför ett näringsförbud för minkuppfödare. Givetvis kan vi inte ha det på detta sättet. Jag är inte heller villig att hålla med dem om att djur har rättigheter.
Nu skall jag ner och trycka på knappen!
Nu skall jag ner och trycka på knappen!
Artikiel som publicerades i Smålandsposten
Två sosseherrar går till angrepp mot en artikel som jag hade inne för ett tag sedan. Givetvis måste detta bemötas! Upp till kamp!
Svar på tal på Tony Lundstedt och Bo Karléns artiklar
Jag passar på att bemöta både Tony Lundstedt (smp 061120) och Bo Karléns artiklar (smp 061123) i en och samma replik.
De båda socialdemokratiska herrarna går inte föga förvånande till angrepp mot den politik som den borgerliga alliansen fick mandat för att genomföra i valet. Det är inte alls konstigt att de som var motståndare till politiken då, och som blev förlorare i valet, också nu är fortsatt kritiska till politiken som vi nu genomför. Vi i Alliansen, till skillnad mot socialdemokraterna, håller nämligen vad vi lovar och genomför det vi gått till val på.
Regeringens politik är på inget sätt ett återtåg för den gamla överklassen, snarare en tillbakagång för den socialdemokratiska adelns privilegier, något som säkert svider för många. Det finns också en ironi hur socialdemokraterna nästan ryggradsmässigt faller tillbaka på en gammaldags klassretorik när en av de stora orsakerna till valförlusten var hur socialdemokratin givit sig själva förmåner och privilegier. Den kanske främsta symbolen för den socialdemokratiska nyadelns elfenbenstorn är partiledarens herrgård. Det är därför inte förvånade att ett parti som förlorat kontakten med både folket och sitt ideologiska arv tvingas till tom klassretorik. Något måste ju sägas och klassretorik brukar säkert ge applåder på partimötena.
Tony och Bo må säga vad de vill men den stora utmaningen är att bryta utanförskapet och massarbetslösheten. Bo efterfrågar humanister inom alliansen och menar att vårt sätt att driva arbetslinjen är ”människoförnedrande”. Hur långt ifrån verkligenheten befinner sig herr Karlén egentligen? Vår politik handlar om att återigen bygga upp den värdighet och stolthet som så många har förlorat. Genom att återupprätta arbetslinjen och arbetets värde kan vi ge fler människor möjlighet att vara med och bidra i bygget av Sverige. Fler som kan och vill måste få en chans att uppleva arbetsglädje, delaktighet och arbetsgemenskap. Det är på intet sätt förnedrande – det är hedrande.
Jag står fast i min övertygelse att Alliansens politik är rätt väg att vandra och att den borgerliga alliansen har förmågan att få Sverige på fötter igen och återupprätta arbetslinjen som sakta med säkert monterats ned i socialdemokraternas Sverige. Det samlade utanförskapet ligger i dag på nivåer som Sverige bara upplevt i spåren efter 1990-talets bankkris och under depressionsåren på 1930-talet. Vare sig mänskligt, eller ekonomiskt kan något samhälle hantera kostnaden för ett så omfattande utanförskap som den socialdemokratiska politiken skapat.
Vi har även lovat att rusta ett rättsväsende som slutar tolerera våld och brott. De första besluten för en förstärkt brottsbekämpning har tagits. Sammantaget satsas inom detta område cirka 1,5 miljarder kronor extra under nästa år. Målet är att alla brott ska utredas, något som borde ha varit en självklarhet även innan Alliansen tog över. För att kunna utreda alla brott måste poliserna bli fler och insatserna mot ungdomsbrott ske tidigare, snabbare och tydligare. Vi genomför reformer för att brottsoffrens rättigheter ska stärkas, inte minst skyddet samt stödet för kvinnor och barn som utsatts för mäns våld. Är det detta som Tony kallar förräderi?
Jag skulle vilja kalla den nya regeringens politik för välfärdens återtåg. Under mandatperioden kommer alliansregeringen att tillföra kommunerna och landstingen betydande resurser för olika välfärdsförbättringar. Alliansens politik har visat sig ha ett brett stöd hos svenska folket. Värderingar som handlar om människors makt över den egna vardagen, arbetslinjen, en strävan att uppnå full sysselsättning samt en välfungerande och skattefinansierad välfärd är alla tydliga delar i vad vi vill ska känneteckna Sverige. Det är värderingar som socialdemokratin en gång hade.
Svar på tal på Tony Lundstedt och Bo Karléns artiklar
Jag passar på att bemöta både Tony Lundstedt (smp 061120) och Bo Karléns artiklar (smp 061123) i en och samma replik.
De båda socialdemokratiska herrarna går inte föga förvånande till angrepp mot den politik som den borgerliga alliansen fick mandat för att genomföra i valet. Det är inte alls konstigt att de som var motståndare till politiken då, och som blev förlorare i valet, också nu är fortsatt kritiska till politiken som vi nu genomför. Vi i Alliansen, till skillnad mot socialdemokraterna, håller nämligen vad vi lovar och genomför det vi gått till val på.
Regeringens politik är på inget sätt ett återtåg för den gamla överklassen, snarare en tillbakagång för den socialdemokratiska adelns privilegier, något som säkert svider för många. Det finns också en ironi hur socialdemokraterna nästan ryggradsmässigt faller tillbaka på en gammaldags klassretorik när en av de stora orsakerna till valförlusten var hur socialdemokratin givit sig själva förmåner och privilegier. Den kanske främsta symbolen för den socialdemokratiska nyadelns elfenbenstorn är partiledarens herrgård. Det är därför inte förvånade att ett parti som förlorat kontakten med både folket och sitt ideologiska arv tvingas till tom klassretorik. Något måste ju sägas och klassretorik brukar säkert ge applåder på partimötena.
Tony och Bo må säga vad de vill men den stora utmaningen är att bryta utanförskapet och massarbetslösheten. Bo efterfrågar humanister inom alliansen och menar att vårt sätt att driva arbetslinjen är ”människoförnedrande”. Hur långt ifrån verkligenheten befinner sig herr Karlén egentligen? Vår politik handlar om att återigen bygga upp den värdighet och stolthet som så många har förlorat. Genom att återupprätta arbetslinjen och arbetets värde kan vi ge fler människor möjlighet att vara med och bidra i bygget av Sverige. Fler som kan och vill måste få en chans att uppleva arbetsglädje, delaktighet och arbetsgemenskap. Det är på intet sätt förnedrande – det är hedrande.
Jag står fast i min övertygelse att Alliansens politik är rätt väg att vandra och att den borgerliga alliansen har förmågan att få Sverige på fötter igen och återupprätta arbetslinjen som sakta med säkert monterats ned i socialdemokraternas Sverige. Det samlade utanförskapet ligger i dag på nivåer som Sverige bara upplevt i spåren efter 1990-talets bankkris och under depressionsåren på 1930-talet. Vare sig mänskligt, eller ekonomiskt kan något samhälle hantera kostnaden för ett så omfattande utanförskap som den socialdemokratiska politiken skapat.
Vi har även lovat att rusta ett rättsväsende som slutar tolerera våld och brott. De första besluten för en förstärkt brottsbekämpning har tagits. Sammantaget satsas inom detta område cirka 1,5 miljarder kronor extra under nästa år. Målet är att alla brott ska utredas, något som borde ha varit en självklarhet även innan Alliansen tog över. För att kunna utreda alla brott måste poliserna bli fler och insatserna mot ungdomsbrott ske tidigare, snabbare och tydligare. Vi genomför reformer för att brottsoffrens rättigheter ska stärkas, inte minst skyddet samt stödet för kvinnor och barn som utsatts för mäns våld. Är det detta som Tony kallar förräderi?
Jag skulle vilja kalla den nya regeringens politik för välfärdens återtåg. Under mandatperioden kommer alliansregeringen att tillföra kommunerna och landstingen betydande resurser för olika välfärdsförbättringar. Alliansens politik har visat sig ha ett brett stöd hos svenska folket. Värderingar som handlar om människors makt över den egna vardagen, arbetslinjen, en strävan att uppnå full sysselsättning samt en välfungerande och skattefinansierad välfärd är alla tydliga delar i vad vi vill ska känneteckna Sverige. Det är värderingar som socialdemokratin en gång hade.
tisdag, november 21, 2006
Artikel i Smålandsposten - Rivstart för fler jobb
Kritiken mot den nya regeringens budget haglar tätt från socialdemokraterna och deras frustration över att vara försatta i opposition tycks vara enorm. Den politiska debatten har hitintills mestadels handlat om nivåer i akassan och avgifter till fackförbund och jag anser att fokus har hamnat lite fel och att den viktigaste frågan glömts bort.
Diskussionen borde i större utsträckning handla om jobben och huruvida den nya regeringen har lyckats i sin budget med att skapa möjligheter för företagen att anställa fler, att expandera och att nya företag kan starta. För om det inte skapas fler jobb och fler arbetslösa får möjlighet att bryta sitt utanförskap så kommer vi få betydligt större problem än sänkta nivåer i akssan att diskutera i framtiden.
Bakgrunden till vår kraftsamling för att återupprätta arbetslinjen är att är nästan var femte svensk står utanför arbetsmarknaden. Det är viktigt att komma ihåg att det är socialdemokraterna som har övergivit den arbetslinje som vi nu eftersträvar. För att få folk i arbete är det tre saker vi vill genomföra. För det första ska det löna sig att arbeta. För det andra ska det bli billigare och enklare att anställa och att ha anställda. För det tredje så ska arbetsmarknadspolitiken fokusera på matchningsfunktionen, inte på att dölja arbetslösheten.
Det blir nu mer lönsamt att arbeta och lättare att anställa. Från den 1 januari 2007 införs ett särskilt jobbavdrag som tydligt gör det lönsamt för låg- och medelinkomsttagare att välja arbete före bidragsförsörjning. Från den 1 januari införs också nystartsjobben som innebär att arbetsgivaravgifterna tas bort för personer som haft arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension och socialbidrag i mer än ett år.
Hushållsnära tjänster görs billigare under nästa år, det blir även enklare och lönsammare att vara företagare, bl.a. slopas arbetsgivarnas medfinansiering av sjukpenningkostnaden. Arbetsmarknadspolitiken effektiviseras, Arbetsmarknadsverket reformeras från grunden, verkningslösa arbetsmarknadsåtgärder avskaffas. Arbetslinjen tydliggörs i arbetslöshetsförsäkringen, incitamenten att arbeta förstärks.
Jag är mycket glad och nöjd över regeringens budgetförslag. Vi håller vad vi lovar och vi genomför successivt förändringar som kommer att få landet på rätt köl. Som återupprättar arbetslinjen och ger fler människor möjligheten att komma till sin rätt i arbetslivet. Det är en budget som syftar till att öka sysselsättningen och motverka utanförskapet.
Allt kommer inte direkt, men mycket märker vi redan nästa år.
Anna Bergkvist
Riksdagsledamot (m)
Diskussionen borde i större utsträckning handla om jobben och huruvida den nya regeringen har lyckats i sin budget med att skapa möjligheter för företagen att anställa fler, att expandera och att nya företag kan starta. För om det inte skapas fler jobb och fler arbetslösa får möjlighet att bryta sitt utanförskap så kommer vi få betydligt större problem än sänkta nivåer i akssan att diskutera i framtiden.
Bakgrunden till vår kraftsamling för att återupprätta arbetslinjen är att är nästan var femte svensk står utanför arbetsmarknaden. Det är viktigt att komma ihåg att det är socialdemokraterna som har övergivit den arbetslinje som vi nu eftersträvar. För att få folk i arbete är det tre saker vi vill genomföra. För det första ska det löna sig att arbeta. För det andra ska det bli billigare och enklare att anställa och att ha anställda. För det tredje så ska arbetsmarknadspolitiken fokusera på matchningsfunktionen, inte på att dölja arbetslösheten.
Det blir nu mer lönsamt att arbeta och lättare att anställa. Från den 1 januari 2007 införs ett särskilt jobbavdrag som tydligt gör det lönsamt för låg- och medelinkomsttagare att välja arbete före bidragsförsörjning. Från den 1 januari införs också nystartsjobben som innebär att arbetsgivaravgifterna tas bort för personer som haft arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension och socialbidrag i mer än ett år.
Hushållsnära tjänster görs billigare under nästa år, det blir även enklare och lönsammare att vara företagare, bl.a. slopas arbetsgivarnas medfinansiering av sjukpenningkostnaden. Arbetsmarknadspolitiken effektiviseras, Arbetsmarknadsverket reformeras från grunden, verkningslösa arbetsmarknadsåtgärder avskaffas. Arbetslinjen tydliggörs i arbetslöshetsförsäkringen, incitamenten att arbeta förstärks.
Jag är mycket glad och nöjd över regeringens budgetförslag. Vi håller vad vi lovar och vi genomför successivt förändringar som kommer att få landet på rätt köl. Som återupprättar arbetslinjen och ger fler människor möjligheten att komma till sin rätt i arbetslivet. Det är en budget som syftar till att öka sysselsättningen och motverka utanförskapet.
Allt kommer inte direkt, men mycket märker vi redan nästa år.
Anna Bergkvist
Riksdagsledamot (m)
Praktik på bordgård
I går (måndag) var jag på min första praktik i verkligheten som riksdagsledamot. Jag hade valt att vara på Dansjö bondgård utanför Alvesta i Kronobergs län. Anledningen till detta är att jag först och främst vill lära mig mer om hur det är att vara bonde i Sverige idag, vilka problem och vilka möjligheter som finns men även för att jag älskar djur och att detta var en möjlighet för mig att träffa några. Och vilken dag det blev.
Först fick jag en mycket bra genomgång av Magnus Aaby Ericsson, som driver gården tillsammans med sina två söner, svärdotter och fru. Det är en mycket välskött och fin gård och de 250 mjölkkorna som lever på gården har det verkligen bra. Vi samtalade om de allmänna villkoren för bönder idag, EU-bidragen och framtiden. Mycket finns att göra men på det stora hela var Magnus positiv och hoppades på framtiden.
Jag träffande även hans svärdotter som håller koll på kossornas värden, kalvningen har hand om insemineringen och inhandlandet av sperma. En hel vetenskap som är en extremt viktig del av verksamheten.
Det kanske mest fantastiska jag var med om denna underbara dag var att jag fick vara med och hälpa till vid en kalvning. Den var en av de gamla favouritkossorna som hade varit med många gånger förr som fick värkan medan jag var där. Från det att vi såg frambenen på kalven första gången tog det bara 30 minuter tills dess att kalven var ute. Magnus sa till mig att jag fick gå in och ta bort hinnorbna och slemmet på kalven och kontrollera att den andades. Jag tvekade inte ens. Vistst var det lite slemmigt men alldeles underbart. Jag fick nästan en liten tår i ögat så speciellt var det. Det blev en liten tjurkalv, svart och vit och alldeles alldeles underbar!
måndag, november 06, 2006
Motion om kampsportsförbudet
Jag har skrivit en motion tillsammans med Fredrik Schulte som rör kampsportsförbudet. Argumentationen är egentligen ganska enkel. Staten skall inte bestämma vilka sporter som r farliga och vilka som inte är det. Det skall vara upp till varje människa att själv bestämma vilken sport som han eller hon önska utöva. I andra länder ses dessa förbjudna sporter ofta som en självklarhet men i Sverige måste de söka speciellt tillstånd för både träning och tävlingar.
Motion om kampsportsförbudet
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar att annullera de lagändringar uppkomna tillföljd av proposition 2005/06:147 och återgå till tidigare lagstiftning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att tillsätta en utredning för framtagandet av en ny och mindre restriktiv lagstiftning för all form av kampsport.
Den första september 2006 trädde lagen om tillståndsplikt för vissa kampsportmatcher ikraft (2006:1006). Lagens huvudsakliga innehåll består i att ersätta den tidigare lagen om förbud mot professionell boxning (1969:612) med en mer generell reglering av kampsporter som tillåter slag och sparkar mot huvudet. Tävlingar på elitnivå förbjöds därmed helt och alla övriga tävlingar blev tillståndspliktiga.
Den viktigaste konsekvensen av lagen 2006:1006 är att amatörtävlingar även på klubb- och regionnivå numera är tillståndspliktiga. Detta kommer troligen innebära en ökad administrativ börda på tillståndsgivningen och i förlängningen medföra stora kostnader för kampsportsförbunden på grund av att tillstånden blir avgiftsbelagda till en nivå som troligen blir betydande i relation till klubbarnas ekonomi. De berörda evenemang handlar dessutom till stor del om tävlingar för barn och ungdomar, vilket utgör basen för de flest klubbarnas ungdomsverksamhet. Därmed kommer de ökade kostnaderna drabba ungdomar värst, vilket är mycket olyckligt eftersom kampsporten har en stark social betydelse och är en stor breddidrott.
Våld har onekligen en stark beröringskraft och engagera allt ifrån pacifister till dagens drygt 200 000 kampsortsutövare som på ett eller annat sätt upplever en attraktionskraft och spänning i att utöva våld under ordnade former. Det är dock viktigt att påpeka just det senare – att kampsportsutövande är just en ordnad form av våldsutövande diametralt skiljd från olagliga våldskränkningar. Just på grund av människans inneboende och instinktiva dragningskraft till våld fyller kampsporten en mycket viktig roll genom att förmedla ett förhållningssätt till våld som tar sin utgångspunkt i att våldstjusning bör ske under kontrollerade former med anpassad utrusning, under överseende av ledare och domare på träning och tävlingar – precis som alla andra typer av idrotter. Kampsporten syftar inte till att skada sin motståndare utan samtliga skador uppkommer oavsiktligt i likhet med andra idrotter. Mycket tyder dessutom på att kampsportutövare är mindre benägna till godtyckligt våldsverkande just därav.
Motsatsen har vi redan börjat se upprinnelsen till. När kampsportsutövande under ordnade tävlings former förbjudits, har olagliga och oordnade motsvarigheter istället uppstått (vilket media refererat till som ”fight clubbs”). Detta trots att den nuvarande lagstiftningen trädde i kraft mindre än två månad efter att denna motions skrevs. Denna utveckling som vi troligen bara sett början av är ytterliggare ett exempel på den naiva politiska inställningen att allt som av vissa enskilda politiker betraktas som oönskat inte kan lagstiftas bort. Precis som historiska exempel på försäljningsförbud av t.ex. alkohol har resulterat i en omfattande svarthandel och smuggling, hittar människor alltid nya vägar för att utöva det som politiker av olika skäl ogillar. Konsekvensen blir endast framväxten av den tendensen som typiskt uppstår vid dylika förbud av sammankoppling mellan ”riktig” kriminell verksamhet och verksamheten ifråga. Kampsportsförbudet innebär dessutom en allvarlig inskränkning av den enskildes frihet att själv fylla sitt liv och sin fritid med innehåll. I dagar då man allt som oftast även talar om fetma epidemier, stillasittande barn och allmän ohälsa rimmar det illa med förbud mot sporter vars utövande betraktas som självklar i andra länder. Idrottens lättillgänglighet och stöd från samhället gäller tydligen inte alla idrotter.
Därtill bör det påpekas att kampsporten, i motsats till den allmänna uppfattningen, inte utgör en större fara för idrottsutövarna än sport1 i gemen. Enligt statistik från Folksam, som idag försäkrar merparten av Sveriges idrottsutövare står kampsportsidrottare för 2,5 procent av alla idrottsutövare men endast 0,9 procent av de registrerade skadorna. Hälften av de övriga idrotterna har större skadeandel, vilket ger tydliga indikationer på att den risk som följer med kampsportsutövande är dels mindre än sporter så som Ishockey och Fotboll, dels är mindre än vad som antogs i förarbetet till lagen 2006:1006. Således bör samma lag annulleras och den tidigare lagstiftningen återträda. På längre sikt bör dock även den tidigare lagstiftningen som ersattes med 2006:1006 ersättas av en mer tidsenlig lag. En utredning bör tillsättas i detta syfte.
Fredrik Schulte(m) och Anna Bergqvist(m)
Motion om kampsportsförbudet
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar att annullera de lagändringar uppkomna tillföljd av proposition 2005/06:147 och återgå till tidigare lagstiftning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att tillsätta en utredning för framtagandet av en ny och mindre restriktiv lagstiftning för all form av kampsport.
Den första september 2006 trädde lagen om tillståndsplikt för vissa kampsportmatcher ikraft (2006:1006). Lagens huvudsakliga innehåll består i att ersätta den tidigare lagen om förbud mot professionell boxning (1969:612) med en mer generell reglering av kampsporter som tillåter slag och sparkar mot huvudet. Tävlingar på elitnivå förbjöds därmed helt och alla övriga tävlingar blev tillståndspliktiga.
Den viktigaste konsekvensen av lagen 2006:1006 är att amatörtävlingar även på klubb- och regionnivå numera är tillståndspliktiga. Detta kommer troligen innebära en ökad administrativ börda på tillståndsgivningen och i förlängningen medföra stora kostnader för kampsportsförbunden på grund av att tillstånden blir avgiftsbelagda till en nivå som troligen blir betydande i relation till klubbarnas ekonomi. De berörda evenemang handlar dessutom till stor del om tävlingar för barn och ungdomar, vilket utgör basen för de flest klubbarnas ungdomsverksamhet. Därmed kommer de ökade kostnaderna drabba ungdomar värst, vilket är mycket olyckligt eftersom kampsporten har en stark social betydelse och är en stor breddidrott.
Våld har onekligen en stark beröringskraft och engagera allt ifrån pacifister till dagens drygt 200 000 kampsortsutövare som på ett eller annat sätt upplever en attraktionskraft och spänning i att utöva våld under ordnade former. Det är dock viktigt att påpeka just det senare – att kampsportsutövande är just en ordnad form av våldsutövande diametralt skiljd från olagliga våldskränkningar. Just på grund av människans inneboende och instinktiva dragningskraft till våld fyller kampsporten en mycket viktig roll genom att förmedla ett förhållningssätt till våld som tar sin utgångspunkt i att våldstjusning bör ske under kontrollerade former med anpassad utrusning, under överseende av ledare och domare på träning och tävlingar – precis som alla andra typer av idrotter. Kampsporten syftar inte till att skada sin motståndare utan samtliga skador uppkommer oavsiktligt i likhet med andra idrotter. Mycket tyder dessutom på att kampsportutövare är mindre benägna till godtyckligt våldsverkande just därav.
Motsatsen har vi redan börjat se upprinnelsen till. När kampsportsutövande under ordnade tävlings former förbjudits, har olagliga och oordnade motsvarigheter istället uppstått (vilket media refererat till som ”fight clubbs”). Detta trots att den nuvarande lagstiftningen trädde i kraft mindre än två månad efter att denna motions skrevs. Denna utveckling som vi troligen bara sett början av är ytterliggare ett exempel på den naiva politiska inställningen att allt som av vissa enskilda politiker betraktas som oönskat inte kan lagstiftas bort. Precis som historiska exempel på försäljningsförbud av t.ex. alkohol har resulterat i en omfattande svarthandel och smuggling, hittar människor alltid nya vägar för att utöva det som politiker av olika skäl ogillar. Konsekvensen blir endast framväxten av den tendensen som typiskt uppstår vid dylika förbud av sammankoppling mellan ”riktig” kriminell verksamhet och verksamheten ifråga. Kampsportsförbudet innebär dessutom en allvarlig inskränkning av den enskildes frihet att själv fylla sitt liv och sin fritid med innehåll. I dagar då man allt som oftast även talar om fetma epidemier, stillasittande barn och allmän ohälsa rimmar det illa med förbud mot sporter vars utövande betraktas som självklar i andra länder. Idrottens lättillgänglighet och stöd från samhället gäller tydligen inte alla idrotter.
Därtill bör det påpekas att kampsporten, i motsats till den allmänna uppfattningen, inte utgör en större fara för idrottsutövarna än sport1 i gemen. Enligt statistik från Folksam, som idag försäkrar merparten av Sveriges idrottsutövare står kampsportsidrottare för 2,5 procent av alla idrottsutövare men endast 0,9 procent av de registrerade skadorna. Hälften av de övriga idrotterna har större skadeandel, vilket ger tydliga indikationer på att den risk som följer med kampsportsutövande är dels mindre än sporter så som Ishockey och Fotboll, dels är mindre än vad som antogs i förarbetet till lagen 2006:1006. Således bör samma lag annulleras och den tidigare lagstiftningen återträda. På längre sikt bör dock även den tidigare lagstiftningen som ersattes med 2006:1006 ersättas av en mer tidsenlig lag. En utredning bör tillsättas i detta syfte.
Fredrik Schulte(m) och Anna Bergqvist(m)
Rätten att skydda sitt tamdjur
En mycket viktig fråga som jag också tagit upp i en riksdagsmotion. Detta handlar egentligen om äganderätten och rätten att försvara och skydda det man äger. Jag har dock givetvis ett känslomässigt engagemang i denna frågan som hundälskare. Jag tror även att detta är en viktig aspekt att ha med i debatten om rovdjurspolitiken i Sverige om den skall få någon trovärdighet.
Rätten att skydda sitt tamdjur
Moderaterna har i olika sammanhang föreslagit att rätten att skydda tamdjur med stöd av 28 § JF skall utvidgas. Ett lagrum som ger rimliga möjligheter att försvara tamdjur vid rovdjursangrepp är av mycket stor betydelse såväl för enskilda tamdjursägare som för förtroendet för den nationella rovdjurspolitiken i ett bredare perspektiv. Texten i gällande 28 § JF är enligt min uppfattning både föråldrad och svårtolkad.
28 § Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret. Rovdjur som avses i första stycket får dödas för att skydda ett tamdjur 1. av tamdjurets ägare eller vårdare om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret, dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt, 2. av tamdjurets ägare eller vårdare om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret, om det finns skälig anledning att befara att rovdjuret där angriper tamdjuret och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt. Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas på annans jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Sådan jakt är dock inte tillåten inom nationalpark. Naturvårdsverket skall fortlöpande bedöma om möjligheten att döda rovdjur med stöd av andra stycket försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet skall verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2006:14).
Så som jag ser det är det en förutsättning för att rovdjurspolitiken skall accepteras av folket, att det finns en möjlighet för den enskilde djurägaren att skydda sina djur mot rovdjursangrepp. Om rovdjurspolitiken skall få genomslag och vinna gillande är det viktigt att de människor som drabbas av att deras djur dödas av rovdjur inte lider någon ekonomisk skada. I dag kan den enskilde djurägaren teckna försäkringar för att skydda sig mot skador av rovdjur. Problemen är dock många med dagens system. Försäkringen är inte alltid möjlig att teckna på tillräckligt stort belopp för att ersätta skadan. Det är också ofta oklart under vilka omständigheter skador skall ersättas från det allmänna eller av försäkringar.
Likaså finns det inte heller någon självklar gräns för var och när skada på en jakthund skall ersättas. Detta är inte rimligt och därför anser jag att man bör utreda ett bättre ersättningssystem. En viktig utgångspunkt måste vara att ett framtida ersättningssystem bör gälla fler omständigheter än i dag och täcka högre skadebelopp. Det är rimligt att vi som bor i glesbygd kan känna trygghet och att det finns möjlighet till rimlig ersättning om våra djur skulle råka illa ut.
Skador på tamdjur som orsakas av rovdjur bör ersättas och gälla både för djur som ingår i näringsverksamhet och för djur som hålls som husdjur. Det behöver också klargöras under vilka omständligheter som skador skall ersättas samt för var och när en skada på jakthund skall ersättas.
Stockholm den 30 oktober 2006
Anna Bergkvist (m)
Rätten att skydda sitt tamdjur
Moderaterna har i olika sammanhang föreslagit att rätten att skydda tamdjur med stöd av 28 § JF skall utvidgas. Ett lagrum som ger rimliga möjligheter att försvara tamdjur vid rovdjursangrepp är av mycket stor betydelse såväl för enskilda tamdjursägare som för förtroendet för den nationella rovdjurspolitiken i ett bredare perspektiv. Texten i gällande 28 § JF är enligt min uppfattning både föråldrad och svårtolkad.
28 § Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret. Rovdjur som avses i första stycket får dödas för att skydda ett tamdjur 1. av tamdjurets ägare eller vårdare om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret, dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt, 2. av tamdjurets ägare eller vårdare om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret, om det finns skälig anledning att befara att rovdjuret där angriper tamdjuret och det inte går att avvärja det befarade angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt. Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas på annans jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Sådan jakt är dock inte tillåten inom nationalpark. Naturvårdsverket skall fortlöpande bedöma om möjligheten att döda rovdjur med stöd av andra stycket försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet skall verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2006:14).
Så som jag ser det är det en förutsättning för att rovdjurspolitiken skall accepteras av folket, att det finns en möjlighet för den enskilde djurägaren att skydda sina djur mot rovdjursangrepp. Om rovdjurspolitiken skall få genomslag och vinna gillande är det viktigt att de människor som drabbas av att deras djur dödas av rovdjur inte lider någon ekonomisk skada. I dag kan den enskilde djurägaren teckna försäkringar för att skydda sig mot skador av rovdjur. Problemen är dock många med dagens system. Försäkringen är inte alltid möjlig att teckna på tillräckligt stort belopp för att ersätta skadan. Det är också ofta oklart under vilka omständigheter skador skall ersättas från det allmänna eller av försäkringar.
Likaså finns det inte heller någon självklar gräns för var och när skada på en jakthund skall ersättas. Detta är inte rimligt och därför anser jag att man bör utreda ett bättre ersättningssystem. En viktig utgångspunkt måste vara att ett framtida ersättningssystem bör gälla fler omständigheter än i dag och täcka högre skadebelopp. Det är rimligt att vi som bor i glesbygd kan känna trygghet och att det finns möjlighet till rimlig ersättning om våra djur skulle råka illa ut.
Skador på tamdjur som orsakas av rovdjur bör ersättas och gälla både för djur som ingår i näringsverksamhet och för djur som hålls som husdjur. Det behöver också klargöras under vilka omständligheter som skador skall ersättas samt för var och när en skada på jakthund skall ersättas.
Stockholm den 30 oktober 2006
Anna Bergkvist (m)
Låt rörelsehindrade jaga
Det finns idag inga rimliga argumnet för varför inte funktionshindrade skall ha möjlighet att jaga från ett motordrivet fordon. Jag hoppas att detta kan bli en realitet i framtiden så att fler männiksor kan känna sig delaktiga, få tillfälle att utöva sina fritidsaktiviteter och känna gemenskap. När lösingen är enkel förstår jag inte varför man skall exkludera vissa.
Låt rörelsehindrade jaga
Alla människor har samma rätt att få komma ut i naturen och det är glädjande att se hur alltfler rörelsehindrade deltar i jakt och viltvård. Därför är det märkligt att regler idag gör det onödigt svårt för rörelsehindrade att jaga.
Jaktförordning (1987:905) slår fast vad som skall anses vara förbjudna medel och metoder för fångst och dödande. Enligt Förordning (2001:451) är det bland annat förbjudet att jaga från ett motorfordon i rörelse. För att underlätta för dem som är rörelsehindrade och ge dem möjlighet att delta vid jakt på samma villkor som alla andra anser jag att rörelsehindrade bör få rätt att jaga från motordrivet fordon. Det är en enkel förändring i Jaktförordningen som innebär att funktionshindrade undantas från denna bestämmelse skulle betyda väldigt mycket för många rörelsehindrade. Inte minst skulle detta innebära att många jägare skulle kunna fortsätta att följa med ut i skogen och delta i gemenskapen trots att de blivit gamla och inte har full rörelseförmåga längre.
Stockholm den 30 oktober 2006
Anna Bergkvist (m)
Låt rörelsehindrade jaga
Alla människor har samma rätt att få komma ut i naturen och det är glädjande att se hur alltfler rörelsehindrade deltar i jakt och viltvård. Därför är det märkligt att regler idag gör det onödigt svårt för rörelsehindrade att jaga.
Jaktförordning (1987:905) slår fast vad som skall anses vara förbjudna medel och metoder för fångst och dödande. Enligt Förordning (2001:451) är det bland annat förbjudet att jaga från ett motorfordon i rörelse. För att underlätta för dem som är rörelsehindrade och ge dem möjlighet att delta vid jakt på samma villkor som alla andra anser jag att rörelsehindrade bör få rätt att jaga från motordrivet fordon. Det är en enkel förändring i Jaktförordningen som innebär att funktionshindrade undantas från denna bestämmelse skulle betyda väldigt mycket för många rörelsehindrade. Inte minst skulle detta innebära att många jägare skulle kunna fortsätta att följa med ut i skogen och delta i gemenskapen trots att de blivit gamla och inte har full rörelseförmåga längre.
Stockholm den 30 oktober 2006
Anna Bergkvist (m)
Marknadsmässig ersättning vid expropriering
Jag har träffat ett flertal markägare som har vittnat om statens idioti inom flera områden, inget som direkt förvånade mig men som jag ändå hoppas att vi kan ändra på under mandatperioden till viss del i alal fall. Det handlar inte bara om att staten köper upp en massa mark som de sedan inte tar hand om utan att markägare får uruselt betalt för sin mark. Vid dragningar av nya kraftledningar är detta särskilt anmärkningsvärt. Jag träffade en markägare som hade en stor kraftledning som gick rätt igenom hans mark. En gång i tiden fick han 600 kr i ersättning för detta intrång sedan dess har han förlorat 10 000- tals kronor årligen bara i avverkningsförlust. Det stora problemet är givetvis att äganderätten är så urholkad och att den enskilde inte har något att säga till om gentemot staten. En mycket viktig fåga som jag kommer att driva under mandatperioden.
Marknadsmässig ersättning vid expropriering
Ersättningsreglerna i expropriationslagen fick sin nuvarande utformning i början av 1970-talet. Någon mer allmän översyn av reglerna har inte skett. Med den bakgrunden finns all anledning att göra en utvärdering av hur reglerna fungerar och om de, allmänt sett, leder till rimliga och rättvisa resultat för den enskilde. Vi anser därför att en genomgripande översyn av expropriationslagen bör genomföras för att undersöka möjligheterna till att det offentliga ersätter den enskilde marknadsmässigt vid expropriering.
Det privata ägandet är djupt rotat i den svenska folksjälen. Många svenskar härstammar från självägande bönder. Historiskt sett har det privata ägandet av jord, skog och hus varit både vanligt och betydelsefullt i Sverige. Äganderätten är en etiskt motiverad rättighet, som också har stöd i såväl FN:s som den Europeiska deklarationen om mänskliga rättigheter . Alla medborgare har rätt att äga och förfoga över frukterna av sitt arbete. Staten har därmed också en moralisk skyldighet att respektera alla medborgares äganderätt.
Värnandet av äganderätten viktigt, både för fortsatt utveckling och för ekonomi och långsiktig trygghet. Eget ägande ger också möjlighet att ta andra hänsyn än strikt ekonomiska. Många familjer har i generationer vårdat och värnat sina marker. Detta har givit värdefulla miljöer som allt fler i dag uppskattar, men inte alltid vet eller förstår hur de uppkommit. Moderaterna tycker att fler borde äga skog och mark och är därför kritiska till hur tidigare regeringar valt att i stället köpa eller lösa in enskildas mark, av naturvårdsskäl. En sådan marksocialisering behöver inte vara en garanti för ett fortsatt miljöbevarande.
Ibland sker det statliga övertagandet i ett specifikt syfte – att t.ex. säkra den biologiska mångfalden – men tyvärr drabbas alltför ofta enskilda markägare och markens biologiska mångfald tas inte tillvara lika effektivt av staten som av enskilda ägare som levt på och med marken under många generationer. När nya kraftledningar skall byggas har markägaren sällan något att säga till om trots att de kanske har en bättre lösning på hur och var ledningen bör dras.
Med äganderätten följer rätten att bestämma över, bruka, bebygga och sälja egendom. Expropriation av mark är en direkt kränkning av äganderätten och bör endast komma i fråga i de fall då synnerligen angelägna samhällsintressen är påkallade. Det är inte värdigt en rättsstat att tillåta tvångsmässiga ingrepp i äganderätten på de grunder som nuvarande expropriationsändamål medger. När intrång i brukandet sker måste det offentliga ersätta markägare fullt ut.
Innan ett markköp eller inlösen sker bör i första hand prövas om ett skötselavtal kan upprättas mellan markägare och stat. På så vis kan ägaren fortsatt sköta marken, som givit upphov till det som är värdefullt, dessutom mot ersättning. Frivilliga lösningar är alltid att föredra framför tvång.
I den naturliga förändring som sker i våra liv och i miljön runt om är det viktigt med balans. Att bevara en miljö behöver inte innebära att den inte kan nyttjas. För att landsbygdens miljöer skall nå en hållbar utveckling måste både den ekonomiska, miljömässiga och den sociala utvecklingen vägas mot varandra. Men framförarallt så måste det ske en utvärdering av om de vinster som kan tänkas uppstå väl överstiger det övergrepp som den enskilde utsätts för vid en expropriering. Skall den enskilde utsättas för en sådan kränkning så bör också ersättningen motsvara marknadsvärdet på den mark som beslagtas.
Stockholm den 30 oktober 2006
Anna Bergkvist (m)
Marknadsmässig ersättning vid expropriering
Ersättningsreglerna i expropriationslagen fick sin nuvarande utformning i början av 1970-talet. Någon mer allmän översyn av reglerna har inte skett. Med den bakgrunden finns all anledning att göra en utvärdering av hur reglerna fungerar och om de, allmänt sett, leder till rimliga och rättvisa resultat för den enskilde. Vi anser därför att en genomgripande översyn av expropriationslagen bör genomföras för att undersöka möjligheterna till att det offentliga ersätter den enskilde marknadsmässigt vid expropriering.
Det privata ägandet är djupt rotat i den svenska folksjälen. Många svenskar härstammar från självägande bönder. Historiskt sett har det privata ägandet av jord, skog och hus varit både vanligt och betydelsefullt i Sverige. Äganderätten är en etiskt motiverad rättighet, som också har stöd i såväl FN:s som den Europeiska deklarationen om mänskliga rättigheter . Alla medborgare har rätt att äga och förfoga över frukterna av sitt arbete. Staten har därmed också en moralisk skyldighet att respektera alla medborgares äganderätt.
Värnandet av äganderätten viktigt, både för fortsatt utveckling och för ekonomi och långsiktig trygghet. Eget ägande ger också möjlighet att ta andra hänsyn än strikt ekonomiska. Många familjer har i generationer vårdat och värnat sina marker. Detta har givit värdefulla miljöer som allt fler i dag uppskattar, men inte alltid vet eller förstår hur de uppkommit. Moderaterna tycker att fler borde äga skog och mark och är därför kritiska till hur tidigare regeringar valt att i stället köpa eller lösa in enskildas mark, av naturvårdsskäl. En sådan marksocialisering behöver inte vara en garanti för ett fortsatt miljöbevarande.
Ibland sker det statliga övertagandet i ett specifikt syfte – att t.ex. säkra den biologiska mångfalden – men tyvärr drabbas alltför ofta enskilda markägare och markens biologiska mångfald tas inte tillvara lika effektivt av staten som av enskilda ägare som levt på och med marken under många generationer. När nya kraftledningar skall byggas har markägaren sällan något att säga till om trots att de kanske har en bättre lösning på hur och var ledningen bör dras.
Med äganderätten följer rätten att bestämma över, bruka, bebygga och sälja egendom. Expropriation av mark är en direkt kränkning av äganderätten och bör endast komma i fråga i de fall då synnerligen angelägna samhällsintressen är påkallade. Det är inte värdigt en rättsstat att tillåta tvångsmässiga ingrepp i äganderätten på de grunder som nuvarande expropriationsändamål medger. När intrång i brukandet sker måste det offentliga ersätta markägare fullt ut.
Innan ett markköp eller inlösen sker bör i första hand prövas om ett skötselavtal kan upprättas mellan markägare och stat. På så vis kan ägaren fortsatt sköta marken, som givit upphov till det som är värdefullt, dessutom mot ersättning. Frivilliga lösningar är alltid att föredra framför tvång.
I den naturliga förändring som sker i våra liv och i miljön runt om är det viktigt med balans. Att bevara en miljö behöver inte innebära att den inte kan nyttjas. För att landsbygdens miljöer skall nå en hållbar utveckling måste både den ekonomiska, miljömässiga och den sociala utvecklingen vägas mot varandra. Men framförarallt så måste det ske en utvärdering av om de vinster som kan tänkas uppstå väl överstiger det övergrepp som den enskilde utsätts för vid en expropriering. Skall den enskilde utsättas för en sådan kränkning så bör också ersättningen motsvara marknadsvärdet på den mark som beslagtas.
Stockholm den 30 oktober 2006
Anna Bergkvist (m)
Avskaffa förbudet mot blyammunition på fast mark
Inte den mest frihetrevolutionerande motionen kanske men nog så viktig för Sveriges 300.000 jägare och skyttar. Nu när miljöpartiet inte har det enorma inflytande de hade tidigare borde detta vara en självklarhet.
Avskaffa förbudet mot blyammunition på fast mark
Jag motsätter mig ett förbud mot användning av blyammunition i alla sammanhang utom vad gäller användning av blyhagel vid jakt på våtmarker samt vid skytte mot lerduvor. De främsta skälen till att avskaffa förbudet är att det vetenskapliga underlaget för att påvisa en miljörisk som grund för ytterligare förbud är otillräckligt. Det finns helt enkelt inte några miljömässigt ”mer säkra” och i övrigt fullgoda alternativ till bly i de aktuella sammanhangen.
Ett förbud mot blykulor vid skytte får negativa konsekvenser för den svenska jaktskytteträningen med åtföljande risk för onödiga skadskjutningar. Djurskyddsaspekten kräver en regelbunden jaktskytteträning hos landets 280.000 jägare. Risken för ökad andel skadskjutningar med alternativa material är överhängande och därmed ökar också risken för att djur orsakas onödigt lidande.
Ett utökat förbud mot blyad ammunition saknar enligt mig relevans, underminerar samtidigt trovärdigheten för hela blyfrågan och riskerar att bli ett stort djurskyddsproblem. För att jägarna skall kunna hålla etiken i jakten hög krävs övningsskytte. Förbudet kommer att göra det både svårare och dyrare att träna skytte. Det kommer tveklöst att bli dyrare att jaga med annan ammunition samt att köpa nya gevär. Detta kommer till slut att leda till att färre jägare väljer att jaga och att viltet som på sikt kommer att öka. Detta innebär i sin tur fler djur på vägarna med fler bilolyckor som följd.
De ekonomiska och praktiska konsekvenserna för jaktskytteträningen av ett förbud mot användningen av blykulor kommer att leda till oöverstigliga problem för den absoluta merparten av landets skjutbanor. De investeringar i miljökulfång, eller andra typer av miljöinriktade åtgärder - som skulle komma att krävas för att fortsätta verksamheten är i de allra flesta fall orealistiska med hänsyn till de ekonomiska förutsättningar som gäller inom verksamheten. Den absoluta merparten av landets skjutbanor drivs helt på ideella grunder. De miljömässiga kraven kommer därför att lägga en död hand över stora delar av skytteverksamheten. Åtskilliga vetenskapliga undersökningar avseende skjutvallar visar att blyläckaget är näst intill obefintligt.
Stålhagel är det enda reella alternativet till bly. Stålhagel måste dock vara betydligt större än blyhagel för att få godtagbar verkan i vilt. En effekt av det planerade blyförbudet är att ett stort antal kul- och hagelvapen blir olämpliga eller förbjudna att använda. Stora mängder vapen måste därför nyanskaffas. Principiellt innebär också detta att vapentillstånden på dessa vapen borde återkallas och att nya vapen måste införskaffas.
Risken för att hagel och kulor fastnar i träd ökar om bly ersätts med till exempel stål. Stålhagel, och stålkulor som hamnar i träd kommer förr eller senare påverka träindustrins möjligheter negativt att ta till vara virket på bästa sätt. Dessutom kan stål till skillnad mot bly skada sågklingor och andra bearbetningsredskap.
Förbudet får kraftigt negativa effekter på såväl det jaktetiska området som på vapen- och skytteområdet. Det ger också negativa effekter på jakten, vilket riskerar att öka antalet trafikolyckor. Det vetenskapliga stödet för att blyammunition har negativa effekter på miljön saknas dessutom, så det saknas påvisbara positiva effekter.
Avskaffa förbudet mot blyammunition på fast mark
Jag motsätter mig ett förbud mot användning av blyammunition i alla sammanhang utom vad gäller användning av blyhagel vid jakt på våtmarker samt vid skytte mot lerduvor. De främsta skälen till att avskaffa förbudet är att det vetenskapliga underlaget för att påvisa en miljörisk som grund för ytterligare förbud är otillräckligt. Det finns helt enkelt inte några miljömässigt ”mer säkra” och i övrigt fullgoda alternativ till bly i de aktuella sammanhangen.
Ett förbud mot blykulor vid skytte får negativa konsekvenser för den svenska jaktskytteträningen med åtföljande risk för onödiga skadskjutningar. Djurskyddsaspekten kräver en regelbunden jaktskytteträning hos landets 280.000 jägare. Risken för ökad andel skadskjutningar med alternativa material är överhängande och därmed ökar också risken för att djur orsakas onödigt lidande.
Ett utökat förbud mot blyad ammunition saknar enligt mig relevans, underminerar samtidigt trovärdigheten för hela blyfrågan och riskerar att bli ett stort djurskyddsproblem. För att jägarna skall kunna hålla etiken i jakten hög krävs övningsskytte. Förbudet kommer att göra det både svårare och dyrare att träna skytte. Det kommer tveklöst att bli dyrare att jaga med annan ammunition samt att köpa nya gevär. Detta kommer till slut att leda till att färre jägare väljer att jaga och att viltet som på sikt kommer att öka. Detta innebär i sin tur fler djur på vägarna med fler bilolyckor som följd.
De ekonomiska och praktiska konsekvenserna för jaktskytteträningen av ett förbud mot användningen av blykulor kommer att leda till oöverstigliga problem för den absoluta merparten av landets skjutbanor. De investeringar i miljökulfång, eller andra typer av miljöinriktade åtgärder - som skulle komma att krävas för att fortsätta verksamheten är i de allra flesta fall orealistiska med hänsyn till de ekonomiska förutsättningar som gäller inom verksamheten. Den absoluta merparten av landets skjutbanor drivs helt på ideella grunder. De miljömässiga kraven kommer därför att lägga en död hand över stora delar av skytteverksamheten. Åtskilliga vetenskapliga undersökningar avseende skjutvallar visar att blyläckaget är näst intill obefintligt.
Stålhagel är det enda reella alternativet till bly. Stålhagel måste dock vara betydligt större än blyhagel för att få godtagbar verkan i vilt. En effekt av det planerade blyförbudet är att ett stort antal kul- och hagelvapen blir olämpliga eller förbjudna att använda. Stora mängder vapen måste därför nyanskaffas. Principiellt innebär också detta att vapentillstånden på dessa vapen borde återkallas och att nya vapen måste införskaffas.
Risken för att hagel och kulor fastnar i träd ökar om bly ersätts med till exempel stål. Stålhagel, och stålkulor som hamnar i träd kommer förr eller senare påverka träindustrins möjligheter negativt att ta till vara virket på bästa sätt. Dessutom kan stål till skillnad mot bly skada sågklingor och andra bearbetningsredskap.
Förbudet får kraftigt negativa effekter på såväl det jaktetiska området som på vapen- och skytteområdet. Det ger också negativa effekter på jakten, vilket riskerar att öka antalet trafikolyckor. Det vetenskapliga stödet för att blyammunition har negativa effekter på miljön saknas dessutom, så det saknas påvisbara positiva effekter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
