Monopol främjar inte individens rättigheter

Telia Soneras agerande efter både Gundrun och Per är ett tydligt tecken på att monopol inte främjar individens rättigheter.

Telia tar inte sitt ansvar i fråga om att återställa den fasta telefonin i delar av landet som drabbades först av Gudrun och nu senast av Per. Människor boende i Kronobergs län har drabbats mycket hårt av stormarna och har sedan fått kämpa ännu hårdare mot statliga företag, elbolag och myndigheter. Man kan fråga sig om detta är rimligt?

Bakgrunden är att Telia nu i stället erbjuder sina kunder GSM Fastmobil. Problemet med detta är att det i länets västra delar är det sämst GSM-täckning i området och på många håll finns ingen täckning alls, vilket innebär att man varken kan ringa 112 eller att inbrotts- och brandlarmen kan kopplas upp mot larmcentralerna. Dessutom är bredband helt uteslutet, det skulle antagligen kosta ännu mer än att ordna med fast telefoni.

Jag har full förståelse för att man kanske inte kan kräva av Teia Sonera att jag ska ha rätt till fast telefoni när jag bygger nytt hus långt ute på landsbygden, men detta handlar om människor som har haft ett avtal med Telia under lång tid. Det handlar också om människor som kanske inte är vana vid den teknologi som idag erbjuds och som inte alls känner sig bekväma med en mobiltelefon. Jag har erfarenhet av att sitta isolerad i mina föräldrars hus mellan Värnamo och Lagan utan vare sig fast telefoni eller en mobiltelefon med täckning och jag har känt mig betydligt tryggare.

Inga klara besked gavs alltså på mötet med Telia Sonera i Liatorp igår. Det var antagligen en klen tröst för många invånare i Kronobergs län att höra att Telia Sonera beklagar hur deras kunder har bemötts av företagets kundtjänst men att den ska ses över. Telia ska bli snällare, snabbare och säkrare. Men glöm fast telefon till alla. Nu är det fastmobil som gäller om man nu har någon täckning...