Alliansen vill öka valfriheten för barnfamiljerna och samtidigt stimulera en ökad jämställdhet. Föräldrar ska ges bättre förutsättningar att själva välja den typ av förskola och barnomsorg som passar just deras barn. Både kvinnor och män ska kunna kombinera familjeliv med arbetsliv. I höstens budgetproposition presenterar regeringen en familjepolitisk reform. Reformen innehåller fyra delar: barnomsorgspeng, ökat pedagogiskt inslag i förskolan, jämställdhetsbonus och frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag. Reformen kommer att genomföras successivt.
Det som så många familjer har längtat efter kan äntligen bli verklighet.
Vårdnadsbidraget riktar sig till föräldrar med barn mellan 1 till 3 år som vill vara hemma lite längre efter föräldraförsäkringens slut. De kommuner som så önskar kan ge ett skattefritt kommunalt bidrag på maximalt 3 000 kronor per månad. Villkoret för att få fullt vårdnadsbidrag är att barnet inte utnyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen. Föräldern kan förvärvsarbeta och samtidigt uppbära vårdnadsbidrag om barnomsorgen ordnas på annat sätt. Däremot kommer vårdnadsbidraget inte att kunna kombineras med vissa bidrag och ersättningar, till exempel föräldrapenning och a-kassa. Vårdnadsbidraget ska kunna trappas av mot graden av nyttjande av offentligt finansierad barnomsorg, vilket möjliggör en kombination av förskola och omsorg i hemmet. Vårdnadsbidraget införs från 1 juli 2008.
Den andra delen av reformen, jämställdhetsbonusen, är jag förvisso mer skeptisk till men den kommer säkert att bli hur bra som helst. Jämställdhetsbonusen, som också införs 1 juli 2008, skapar bättre möjligheter för såväl mammor som pappor att ta ett aktivt ansvar för barnen under föräldraledigheten. Ett jämnare uttag av föräldraledigheten är bra både för föräldrarna och barnen. Det kan också motverka omotiverade löneskillnader och bidrar till att stärka kvinnornas förankring i yrkeslivet.
Jämställdhetsbonusen ska utformas för att främja en återgång i arbete och kan utgå med maximalt 3 000 kronor per månad. Högsta möjliga jämställdhetsbonus erhålls om föräldrarna delar helt lika på föräldrapenningen.
tisdag, september 04, 2007
tisdag, augusti 28, 2007
Vem ska ha första tjing?
Artikel som var inne i Smålänningen för ett tag sedan.
Vem ska ha första tjing?
Sveriges kommuner och landsting går med rekordöverskott i år. Totalt beräknas överskottet bli svindlande 15 miljarder kronor. Anders Knape, ordförande för Sveriges kommuner och landsting, säger i Dagens industri att det saknas utrymme för skattesänkningar.
De 15 miljarderna är inte något som kommunpolitikerna hittat i en kruka vid regnbågens fot. Det är pengar som kommer från människors löner. Pengar som någon har jobbat ihop, och som har tagits från dennes lön.
Pengarna motsvarar ungefär 1700 kronor per medborgare. Det är för många hushåll mycket pengar. Överskotten är alltså den skatt som kommuner och landsting tar in men inte behöver för sin verksamhet. Dessa överskott visar tydligt på en central ideologisk fråga – är det offentliga sektorn eller medborgarna som ska ha första tjing på medborgarnas löner? För mig är svaret enkelt, det måste alltid vara medborgarna som har företräde.
måndag, augusti 27, 2007
Dags att ladda inför höstens jakt!
(Min politiske sekreterare Klas Hjort)
Jag hade verkligen hoppats att jag skulle hunnit att avlägga skjutproven för jägarexamen innan jaktsäsongen började men det är bara att inse att jag adrig kommer hinna. Min morbror har till och med inhandlat både skott och lerduvor i mängder för träning som väntar på mig i pappas vapenskåp.
Det spelar dock ingen större roll för mig vad gäller jakten i sig i höst och vinter. Jag gillar ändå mest att vara hundförare och känner inget direkt behov av att skjuta ett rådjur eller en hare. Jag njuter mest när jag ser hur Wilma (familjens Drever) agerar i skogen. Men det hade dock varit roligt att klara av det sista momentet på jägarexamen.
Klas har dock inte påbörjat sin examen ännu så honom klår jag i alla fall=)
Apoteket på sjukhus försvinner -
Från och med den 1 juli 2008 slipper Sveriges sjukhus vända sig till Apoteket för att köpa läkemedel. Då blir det fritt fram för sjukhusen att vända sig till vilken leverantör de vill. Så blir det i alla fall om den statliga utredningen om en avreglering av apoteksmarknaden får som de vill. De presenterar idag måndagen den 27 augusti sitt första delbetänkande och detta är ett av förslagen.
jag tycker att detta är ett mycket bra första steg. Idag finns det 77 sjukhusapotek som drivs av Apoteket via avtal med landstingen och som förser sjukhusen med slutenvårdsläkemedel.
Det är en jättemarknad. Sjukhusen köper via sjukhusapoteken in läkemedel till slutenvården för drygt 5 miljarder kronor om året – nästan dubbelt så mycket som de receptfria läkemedlen står för.Utredaren Lars Rejes huvudförslag är att sjukhusen från den 1 juli 2008 inte ska vara tvungna att vända sig till Apoteket AB för att via Apotekets sjukhusapotek få läkemedel distribuerade till slutenvården.
Poängen med förslaget är att öka friheten för vårdgivarna att ordna läkemedelsförsörjningen inom och till sjukhusen. Det öppnar för skräddarsydda lösningar för olika behov, så att du slipper ha en standardlösning för allting, på grund av att du är beroende av en leverantör och ett sjukhusapotek.
Bra jobbat so far!
jag tycker att detta är ett mycket bra första steg. Idag finns det 77 sjukhusapotek som drivs av Apoteket via avtal med landstingen och som förser sjukhusen med slutenvårdsläkemedel.
Det är en jättemarknad. Sjukhusen köper via sjukhusapoteken in läkemedel till slutenvården för drygt 5 miljarder kronor om året – nästan dubbelt så mycket som de receptfria läkemedlen står för.Utredaren Lars Rejes huvudförslag är att sjukhusen från den 1 juli 2008 inte ska vara tvungna att vända sig till Apoteket AB för att via Apotekets sjukhusapotek få läkemedel distribuerade till slutenvården.
Poängen med förslaget är att öka friheten för vårdgivarna att ordna läkemedelsförsörjningen inom och till sjukhusen. Det öppnar för skräddarsydda lösningar för olika behov, så att du slipper ha en standardlösning för allting, på grund av att du är beroende av en leverantör och ett sjukhusapotek.
Bra jobbat so far!
torsdag, juni 21, 2007
Trevlig Midsommar!
Nu far jag till Visby för att fira midsommar med goda vänner! Hoppas att vädret blir ok...fast å andra sidan brukar det inte spela särskilt stor roll. Jag har med mig rökt sik från Möja, lagom kall snapps och imorgon skall vi grilla ett helt lamm. Tror nog att det blir rätt bra.
Trevlig Midsommar!
Varje statlig spelmissbrukare är en för mycket
Artikel som publicerades i Smålandsposten 20/6
Riksdagens utredningstjänst fick för en tid sedan en fråga om hur svenska spel fördelat sina Jack Vegas-maskiner över landet. Svaret, som inte förvånande, visar ett tydligt mönster. Kommuner med låg medelinkomst har en hög andel maskiner, och kommuner med högre medelinkomst har få maskiner.
Om vi ser till Kronoberg så finns samma mönster där. Växjö och Älmhult som har de högsta medelinkomsterna har få maskiner, medan Markaryd och Tingsryd som har länets lägsta medelinkomster har också den högsta frekvensen av spelmaskiner.
Det är ett utmanande mönster. Vi vet att det finns en ökad risk för spelmissbruk och andra sociala problem i områden där medelinkomsten är låg. Att ett statligt bolag särskilt söker upp sådana miljöer är milt sagt provocerande. Tanken med spelmonopolet var ju att värna de som löpte risk att bli spelmissbrukare.
Svenska spels argumentation i frågan är på samma sätt provocerande. En första kommentar var att de ”sätter upp maskiner där de gör mest nytta”, dvs genererar mest pengar. De har även hävdat att de gör sitt urval på grund av att de är rädda för att kriminella gäng sätter upp spelmaskiner i dessa områden om inte svenska spel gör det. Utöver att man kan ställa sig frågan om det är värre att lockas in i ett spelmissbruk av en illegal maskin än en statlig så infinner sig en annan fråga. Det är väl inte Svenska spel, utan polisen som ska hålla de illegala spelmaskinerna borta. Finns det kunskap om var sådana maskiner finns är det ju bättre att informera polisen än att försöka tränga ut maskinerna.
Svenska spel ska motverka spelmissbruk genom att avsätta pengar för detta ändamål. Svenska spel fyllde statskassan med fem miljarder, medan insatserna mot spelmissbruk var någonstans mellan 13 och 29 miljoner. Oavsett vilken summa som är sann så är det mycket lite.
Det finns idag inget som tyder på att Svenska spel förhindrar spelmissbruk, istället är det en mjölkko för statskassan som varje år lägger några miljoner i ett slags avlatshandel. De fem miljarder förlåts genom en avlat på något tiotal miljoner.
Jag har svårt att se varför staten ska ägna sig åt att driva spel överhuvudtaget. Tänker man på att spel kommer att orsaka spelmissbrukare så är det än mer avskyvärt. Är det rimligt att en demokratisk stat lockar en enda människa in i ett spelmissbruk?
Anna Bergkvist (m)
Riksdagsledamot
onsdag, juni 20, 2007
Kovändning kom för sent
Skogsstyrelsen tänker om och föreslår ändring av miljöbalken för att kunna skydda skog som riskerar att angripas av granbarkborrar, som utvecklats i vindfällt virke i biotopskyddsområden.
Men om regeringen nu går på Skogsstyrelsens förslag (vilket jag innerligt hoppas att de gör) och vill ändra i miljöbalken dröjer det minst till nästa år innan lagändringen kan genomföras. Så granbarkborrarna i biotopskyddsområdena kan ta det lugnt. Miljöbalken ger dem än så länge fullt skydd.
I dag kan Skogsstyrelsen med stöd av miljöbalken förklara vissa enskilda mindre områden som biotopskyddsområden, det vill säga områden där det inte får bedrivas någon verksamhet som kan skada naturmiljön. Någon möjlighet för myndigheten att därefter lämna dispens för verksamhet eller åtgärder som kan påverka naturmiljön i ett biotopskydd finns i dagsläget inte.
Naturreservat till förbannelse...
Måndagen spenderade jag hemma i Kronoberg ute i skogen. Jag var inbjuden till en dag för att studera några expempel av naturreservat av Småbrukarna i Kronoberg med Björn Hörberg i spetsen. Jag blev inte direkt förvånad över det jag fick erfara denna dag, snarare stärkt i min övertygelse om att äganderätten måste stärkas och att staten, länsstyrelsen och skogsstyrelsen i många fall är helt fel ute.
Det finns mycket att säga om staten, naturreservat och tvångsinlösen. Jag känner mig extremt frustrerad och oroad över vad som kommer att hända med barkborren och att för lite görs för sent. Vad händer egentligen om det blir en riktigt gynnsam sommar för granbarkborren? kan vi hälsa hem till vår älskade skog då? Och vad händer nästa sommar när det finns än fler barkborrar som kan svärma?
Vad som kanske är mest skrämmade är den arogans och totala oförmåga att förstå att människor är oroliga för barkborren. De kan göra allt som står i deras makt för att förhindra angrepp på sina marker men det spelar ingen roll eftersom staten inte bryr sig om att ordna upp sina marker. De regler och lagar som gäller för den enskilde gäller inte staten. I mitt län står för tillfället många skogsbönder under åtal för att de inte fått ut all nerblåst skog men det är ingen som kräver att staten skall plocka upp sin skog.
De vittnesmål som jag fick höra under dagen är häpnadsväckande. En man berättade att han en dag upptäkte lantmäteriet på sin mark som höll på att mäta ut marken. Han frågade vad de gjorde och fick då veta att länsstyrelsen skulle göra naturreservat av hans mark.
Ett av de reservat som jag besökte heter Marsholm. Historien om detta område är omfattande men helt kort kan man säga att en familj testamenterade skogen och marken till en stiftelse som skött och vårdat fastigheten sedan dess. Avkastningen har enligt testamentet används till ungdomsverksamhet, kyrkan och annan bra verksamhet i Agunnaryds socken. Marshomsfastigheten är något av en allmänning för Agunnarydsborna. Stiftelsens styrelse delar varje år ut avkastningen till olika ändamål i församlingen med 600 invånare. Före stormarna handlade det årligen om 150 000 kronor.
Men sedan kom staten och bestämde att man inte alls skulle få göra på detta viset för att det finns en skalbagge som skall skyddas på området. Länsstyrelsen bestämde istället att det är de som skall sköta om att förfoga över området, det skulle bli naturreservat... och så kom Gudrun. Nu ligger 15000m3sk stormfälld skog på marken och den skall ligga kvar. I stället för att värna den biologiska mångfalden gynnas nu bara den biologiska enfalden. Barkborren och möjligtvis staten är segraren och alla andra är förlorare.
Stiftelsen har haft planer på att skapa ett koncentrerat centrum för det rörliga friluftslivet på ön med uthyrning av båtar och kanoter, camping och vandringsleder. Men eftersom strandlinjen och småöarna runt Marsholm ingår i reservatet och det är tillträdesförbud stora delar av året i stora vattenområden kan detta inte förverkligas. Länsstyrelsen tillät inte ens att vägen ner till byns badplats röjdes upp så att byborna kunde njuta av bad och sol i sommar.
På valborgsmässoafton hade fick många av byborna nog och samlades med sina motorsågar och röjde upp vägen och badplatsen. Nu står ledaren för upproret inför åtal. Han är 77 år...
Det finns mycket att säga om staten, naturreservat och tvångsinlösen. Jag känner mig extremt frustrerad och oroad över vad som kommer att hända med barkborren och att för lite görs för sent. Vad händer egentligen om det blir en riktigt gynnsam sommar för granbarkborren? kan vi hälsa hem till vår älskade skog då? Och vad händer nästa sommar när det finns än fler barkborrar som kan svärma?
Vad som kanske är mest skrämmade är den arogans och totala oförmåga att förstå att människor är oroliga för barkborren. De kan göra allt som står i deras makt för att förhindra angrepp på sina marker men det spelar ingen roll eftersom staten inte bryr sig om att ordna upp sina marker. De regler och lagar som gäller för den enskilde gäller inte staten. I mitt län står för tillfället många skogsbönder under åtal för att de inte fått ut all nerblåst skog men det är ingen som kräver att staten skall plocka upp sin skog.
De vittnesmål som jag fick höra under dagen är häpnadsväckande. En man berättade att han en dag upptäkte lantmäteriet på sin mark som höll på att mäta ut marken. Han frågade vad de gjorde och fick då veta att länsstyrelsen skulle göra naturreservat av hans mark.
Ett av de reservat som jag besökte heter Marsholm. Historien om detta område är omfattande men helt kort kan man säga att en familj testamenterade skogen och marken till en stiftelse som skött och vårdat fastigheten sedan dess. Avkastningen har enligt testamentet används till ungdomsverksamhet, kyrkan och annan bra verksamhet i Agunnaryds socken. Marshomsfastigheten är något av en allmänning för Agunnarydsborna. Stiftelsens styrelse delar varje år ut avkastningen till olika ändamål i församlingen med 600 invånare. Före stormarna handlade det årligen om 150 000 kronor.
Men sedan kom staten och bestämde att man inte alls skulle få göra på detta viset för att det finns en skalbagge som skall skyddas på området. Länsstyrelsen bestämde istället att det är de som skall sköta om att förfoga över området, det skulle bli naturreservat... och så kom Gudrun. Nu ligger 15000m3sk stormfälld skog på marken och den skall ligga kvar. I stället för att värna den biologiska mångfalden gynnas nu bara den biologiska enfalden. Barkborren och möjligtvis staten är segraren och alla andra är förlorare.
Stiftelsen har haft planer på att skapa ett koncentrerat centrum för det rörliga friluftslivet på ön med uthyrning av båtar och kanoter, camping och vandringsleder. Men eftersom strandlinjen och småöarna runt Marsholm ingår i reservatet och det är tillträdesförbud stora delar av året i stora vattenområden kan detta inte förverkligas. Länsstyrelsen tillät inte ens att vägen ner till byns badplats röjdes upp så att byborna kunde njuta av bad och sol i sommar.
På valborgsmässoafton hade fick många av byborna nog och samlades med sina motorsågar och röjde upp vägen och badplatsen. Nu står ledaren för upproret inför åtal. Han är 77 år...
Efter vårens arbete och 13 timmars debatt...
Idag är man lite lagom groggy efter gårdagens maraton debatt i kammaren. Efter 13 timmars debatt satte vi äntligen punkt i debatten kring KU:s granskningsbetänkande. Vi voterade sedan om ärendet tidigare idag.
Det har varit en riktigt intressant och spännande resa under våren i KU. Mängder av inläsningsmaterial, skriftliga frågor till statsrådsberedningen, företag och experter, offentliga utfrågingar av verkställande direktörer, hyresråd, fd statsråd, nuvarande statsråd och vår statsminister. Informationsinhämtningen har varit enorm. När vi väl var färdiga med all informationsinhämtning var det dags att granska och bedöma det insamlade materialet och debattera och diskutera i utskottet om hur vi skulle landa och varför. Det har varit ett mycket tufft arbete men jag är ändå mycket nöjd och till och med lite stolt över hur vi landade.
Resultatet blev ett betänkande på 253 sidor med två tillhörande delar bilagor från utfrågningar och annat utredningsmaterial.
Debatten i kammaren var till och från riktigt spännande. Inledningsdebatten blev i mångt och mycket en formdebatt om hur KU skall arbete, eller kanske inte ska arbete. Berit Andnor gick till hårt angrepp mot alliansen och påstod att vi inte lägger ribban på samma nivå när vi har att bedöma socialdemokratiska respektive allians ministrar.
Jag skulle snarare vilja påstå att det är precis tvärtom. De 5 socialdemokratiska reservationerna ligger på alliansministrar och inte på socialdemokratiska ministrar. Vi försökte i mycket stor utsträckning att söka konsensus i våra bedömningar. Att komma överrens med Berit Andnor och Morgan Johansson är dock inte den enklaste saken. Det var först när vi behandlade den gamla regeringen och Berit Andnor och Morgan Johansson inte var i rummer (då de ingick i den gamla regeringen anses de vara jäviga och deltog inte i behandling av någon av dessa ärenden)som vi kunde ha en konstruktiv och öppen diskussion och mötas i vår bedömning.
Min åsikt är att socialdemokraterna, eller snarare delar av socialdemokraterna, använder sig av KU som ett starkt maktmedel där de bedriver en tydlig oppositionspolitik.
Debatten i övrigt förlöpte mycket väl. Vi hade inga svårigheter att försvara våra ställningstaganden. Det blev dock värre för socialdemokraterna när de skulle försvara sina reservationer. Det blir ju en aning märkligt när socialdemokraterna reserverar sig i KU men inte har någon grundlag att hänga upp sin reservation på. I samtliga fall krisiserar de den nuvarande regering utifrån hur de önskar att saker och ting skulle vara, inte hur det faktiskt föreligger. Man kan tycka vad man vill om regeringsformens reglering om hur Statsministern skall utse sina statsråd. Men faktum kvarstår - det inte finns någon specifik reglering. Statsministern är inte skyldig att upprätta någon checklista eller personligen prata med alla utsedda ministrar. Man kan tycka att han borde göra både det ena och andra men då bör man ju arbeta aktivt i riksdagsarbetet för att förändra detta, att ändra i RF. Inte reservera sig i ett KU betänkande där vi har att bedöma huruvida regeringen har följt våra grundlagar eller ej.
Det har varit en riktigt intressant och spännande resa under våren i KU. Mängder av inläsningsmaterial, skriftliga frågor till statsrådsberedningen, företag och experter, offentliga utfrågingar av verkställande direktörer, hyresråd, fd statsråd, nuvarande statsråd och vår statsminister. Informationsinhämtningen har varit enorm. När vi väl var färdiga med all informationsinhämtning var det dags att granska och bedöma det insamlade materialet och debattera och diskutera i utskottet om hur vi skulle landa och varför. Det har varit ett mycket tufft arbete men jag är ändå mycket nöjd och till och med lite stolt över hur vi landade.
Resultatet blev ett betänkande på 253 sidor med två tillhörande delar bilagor från utfrågningar och annat utredningsmaterial.
Debatten i kammaren var till och från riktigt spännande. Inledningsdebatten blev i mångt och mycket en formdebatt om hur KU skall arbete, eller kanske inte ska arbete. Berit Andnor gick till hårt angrepp mot alliansen och påstod att vi inte lägger ribban på samma nivå när vi har att bedöma socialdemokratiska respektive allians ministrar.
Jag skulle snarare vilja påstå att det är precis tvärtom. De 5 socialdemokratiska reservationerna ligger på alliansministrar och inte på socialdemokratiska ministrar. Vi försökte i mycket stor utsträckning att söka konsensus i våra bedömningar. Att komma överrens med Berit Andnor och Morgan Johansson är dock inte den enklaste saken. Det var först när vi behandlade den gamla regeringen och Berit Andnor och Morgan Johansson inte var i rummer (då de ingick i den gamla regeringen anses de vara jäviga och deltog inte i behandling av någon av dessa ärenden)som vi kunde ha en konstruktiv och öppen diskussion och mötas i vår bedömning.
Min åsikt är att socialdemokraterna, eller snarare delar av socialdemokraterna, använder sig av KU som ett starkt maktmedel där de bedriver en tydlig oppositionspolitik.
Debatten i övrigt förlöpte mycket väl. Vi hade inga svårigheter att försvara våra ställningstaganden. Det blev dock värre för socialdemokraterna när de skulle försvara sina reservationer. Det blir ju en aning märkligt när socialdemokraterna reserverar sig i KU men inte har någon grundlag att hänga upp sin reservation på. I samtliga fall krisiserar de den nuvarande regering utifrån hur de önskar att saker och ting skulle vara, inte hur det faktiskt föreligger. Man kan tycka vad man vill om regeringsformens reglering om hur Statsministern skall utse sina statsråd. Men faktum kvarstår - det inte finns någon specifik reglering. Statsministern är inte skyldig att upprätta någon checklista eller personligen prata med alla utsedda ministrar. Man kan tycka att han borde göra både det ena och andra men då bör man ju arbeta aktivt i riksdagsarbetet för att förändra detta, att ändra i RF. Inte reservera sig i ett KU betänkande där vi har att bedöma huruvida regeringen har följt våra grundlagar eller ej.
torsdag, juni 14, 2007
En svart knapptryckardag
Inte alla dagar är lika roliga som riksdagsman, vissa dagar är rent av lite småjobbiga. Idag är det helt klart en sådan dag. På förmiddagen var FRA-ärendet uppe i kammaren igen och det var många med mig som tyckte att det var tufft att trycka på den gröma knappen. Fredrik Federley valde till slut den gula knappen och avstod i omröstningen. Jag respekterar hans beslut samtidigt som jag är både avundsjuk för att han vågar stå på sig, och lite ilsk för att han ändå riskerar att fälla regeringen. Det är många intressen som står mot varandra och det är inte helt enkelt vilka som skall ge vika. För egen del så var detta ingen fråga som jag drev i valrörelsen (jag hade ingen aning om att den skulle bli aktuell) så det känns inte som om jag svikit någon av mina väljare direkt. Snarare mig själv.
Men det är jobbigt för många idag. Klockan 17 idag har vi ytterligare en votering och då kommer en massa ledamöter som varit kraftiga motståndare till trängselskatterna att gå emot sin egen övertygelse och rösta för att skatten införs igen. Visserligen har det vissa positiva förändringar gjorts i förslaget och inkomsterna från skatterna skall i alal fall gå till infrastruktursatsningar i Stockholm. Men visst är det tufft för vissa av våra ledamöter som häcklat Annika Billström efter förra valrörelsen för att hon sa en sak före valet 2002 och en helt annan efter valet. Nu blir det precis samma sak för dem.
Men detta är väl lite det som skiljer rikspolitiken från lokalpolitiken och kanske student och ungdomspolitiken. Nu sitter vi i majoritet och förslag skall baxas igenom och då tvingas en del av oss att bita i det sura äpplet. Argumenten är inte längre viktigare än åsikterna, det är inte helt säkert ens att alla åsikter är bra.
Jag hoppas dock att det inte är samma personer som tvingas bita i äpplet varje gång. Frågor om abort och könsneutralt äktenskap kommer att komma upp i framtiden och då är det andra personer som får rösta emot sin övertygelse.
Ett steg framåt ibland och tvår steg bakåt idag. Men jag måste ändå tro att det är värt det!
Men det är jobbigt för många idag. Klockan 17 idag har vi ytterligare en votering och då kommer en massa ledamöter som varit kraftiga motståndare till trängselskatterna att gå emot sin egen övertygelse och rösta för att skatten införs igen. Visserligen har det vissa positiva förändringar gjorts i förslaget och inkomsterna från skatterna skall i alal fall gå till infrastruktursatsningar i Stockholm. Men visst är det tufft för vissa av våra ledamöter som häcklat Annika Billström efter förra valrörelsen för att hon sa en sak före valet 2002 och en helt annan efter valet. Nu blir det precis samma sak för dem.
Men detta är väl lite det som skiljer rikspolitiken från lokalpolitiken och kanske student och ungdomspolitiken. Nu sitter vi i majoritet och förslag skall baxas igenom och då tvingas en del av oss att bita i det sura äpplet. Argumenten är inte längre viktigare än åsikterna, det är inte helt säkert ens att alla åsikter är bra.
Jag hoppas dock att det inte är samma personer som tvingas bita i äpplet varje gång. Frågor om abort och könsneutralt äktenskap kommer att komma upp i framtiden och då är det andra personer som får rösta emot sin övertygelse.
Ett steg framåt ibland och tvår steg bakåt idag. Men jag måste ändå tro att det är värt det!
Fiskaren Rune och båten Kajsa...
På bilden ser ni Rune och hans båt Kajsa om han har haft och fiskat med i 45 år. Vi var även ute en tur med Kajsa och inspekterade Runes fiskevatten. Tyvärr blev det inget fiske men vi fick ändå njuta och få en känsla av hur det är att vara fiskare. Skulel dock inte tro att den känslan är speciellt rätt då det antagligen är viss skillnad från att åka ut till havs en dag då det är strålande sol och 25 grader än att åka ut en februari kväll och lägga ut när när det är 10 minus, snöoväder och nordanvinden ligger på. För Rune fiskar ovillkorligen varje natt är han är hemma på Möja. Det enda avbrottet och avkopplingen han får är när han är i riksdagen och jobbar. Det är helt klart så att vissa jobbar mer än andra och Rune toppar nog listan på dem som jobbar mest. En riktig hjälte!
Två frihetskämpar på Möja
Vårt första studiebesök på Möja var hos Jeppe Lindfors. En riktig kämpe som vid 77 års ålder grundade företaget Möja taffelbrännvin. Jeppe har tidigare varit sjöman och en riktig äventyrare som varit med om det mesta i sitt liv men på sim ålders höst bestämde han sig alltså för att sätta igång med att bränna brännvin. Det är oklart huruvida detta är en sysselsättning som han sysslat med tidigare=)
Tyvärr fick vi inte möjlighet att smaka på denna fantastiska produkt under studiebesöket då det enligt svensk lag är förbjudet. Något som vi givetvis måste ändra på. Gårdsförsäljning är som jag ser det en mycket bra möjlighet för landsbygden att utvecklas och få fler besökare och turister. Jag anser att det är rent av löjligt att lokala vin, öl eller spritproducenter inte skall få sälja sin produkt eller ens låta kunderna smaka på drycken. Det är kanske än mer olyckligt att sedan systembolaget verkar än mer ointresserad eller motsträviga när det gäller att sälja dessa produkter på systemet. Det är helt klart så att det inte är enkelt att ta sig in i försäljningssortimentet för mindre lokala producenter.
Om ni har vägarna förbi kan ni säkerligen få komma på besök hos Jeppe och se hans fina "spritfabrik". Om inte annat rekommenderar jag er att träffa honom för att höra på alla hans fantastiska historier hämtat från hans liv. Man kan bara önska att en man som Jeppe skriver en bok!
Mitt råd till er alla är att gå in och beställa Möja Taffelbrännvin på systemet. Möja taffel bygger på den lokalt växande örten spansk körvel. Taffeln serveras lätt kyld som en klassisk snaps eller rumstempererad som en digestif. Smaken är ganska mild och rund. (Vi smakade den senare på kvällen under middagen på Runes restaurang).
Studiebesök på Möja
I måndags och tisdags gjorde den moderata gruppen i Miljö- och jordbruksutskottet en fantastisk studieresa till Möja i Stockholms skärgård för att studera landsbyggdsutveckling och skärgårdens potential och möjligheter. Ute på Möja bor Rune Wikström, moderat riksdagsledamot och fiskare.
De båda dagarna var helt otroliga. Inte nog med att solen gassade och att Stockholms skärgård är så vacker, vi fick även uppleva och träffa männiksor på våra studiebesök som slog oss med häpnad.
Rune hämtade upp oss vid kajen på sin fyrhjuling med släp. Vi fick åka på släpet tillsammans med vårt bagage upp till Runes hus där han även driver en mycket trevlig och bra fiskerestaurang med sin familj.
Att sila mygg och svälja kameler
Artikeln nedan är skriven av Göran Lindblad och undertecknad och har publicerats i GP och Barometern mfl.
----
TV4 Nyheternas presentation av moderaternas budget har skapat intresse för hur stora bidrag politiska partier tar emot under ett valår. Det är en debatt vi välkomnar. Förhoppningsvis kan vi nyansera den debatten.
17 000 bidragsgivare skänker pengar till moderaterna. Totalt ger de 30 miljoner kronor. Det rör sig om cirka 1800 kronor per bidragsgivare. Att koppla detta till att bidragsgivarna skulle ha inflytande över förd politik är i det närmaste absurt.
Prislappen för att få sitta med och fatta politiska beslut är troligen bra mycket högre än så. Den borde enligt en kvalificerad gissning ligga på runt en miljard kronor. Smaka på den siffran - 1 000 000 000 kronor. För detta kan man säkert få en paketlösning med direktpåverkan på ett politiskt partis politik med bland annat representanter i partiets högsta organ. Vad tror ni? Fråga LO. De borde veta. Sveriges största parti, socialdemokraterna, mottog ungefär 1 miljard kronor av en enskild givare i senaste valrörelsen. LO, den generöse sponsorn, är dessutom en av arbetsmarknadens parter.
En liknelse med USA kan vara på sin plats. USA kritiseras ofta av vänstern för att ha vidlyftiga finansieringar av enskilda aktörer i presidentkampanjerna. Under presidentvalet 2004 kostade president Bush kampanj 9,5 kronor per invånare. LO:s stöd till socialdemokraternas valkampanj 2006 motsvarade 115 kronor per invånare. Det vill säga ungefär 12 gånger mer per invånare!
I valet 2006 minskade stödet för socialdemokraterna bland LO:s medlemmar. Faktum är att moderaterna enligt LO-tidningen i september 2006 är det näst största partiet bland LO-medlemmarna. Nära 47 procent av LO-medlemmarna röstade inte på socialdemokraterna. Trots att en stor andel av LO:s medlemmar således röstade på ett annat parti än socialdemokraterna, har organisationen tagit enhälligt stämmobeslut om att stötta detta parti. Hur är det möjligt?
Svaret är enkelt. Om du som medlem i LO klargör att du inte avser rösta på socialdemokraterna eller stödjer den politiken har du själv diskvalificerat dig från att få vara ombud på organisationens stämma. Du riskerar dessutom att bli utesluten ur organisationen. På stämman tas beslut om hur stödet till socialdemokraterna skall utformas och hur omfattande detta stöd skall vara. Huruvida detta känns som en demokratisk ordning eller inte är för oss ganska klart. Men det lämnar vi upp till varje läsare att bedöma själv.
Om 30 miljoner enligt TV4 är tillräckligt för att misstänka krav på inflytande, och vara den avgörande faktorn för valseger, torde 1 000 000 000 kronor verkligen vara det. Trots detta talas det tyst om det täta samarbetet mellan en av arbetsmarknadens parter och Sveriges största parti. Det förvånande, med TV4:s perspektiv, borde vara att vi faktiskt vann valet. Men det är skönt att inte alla val avgörs av vem som har mest pengar. Denna gång slog faktiskt David Goliat.
----
TV4 Nyheternas presentation av moderaternas budget har skapat intresse för hur stora bidrag politiska partier tar emot under ett valår. Det är en debatt vi välkomnar. Förhoppningsvis kan vi nyansera den debatten.
17 000 bidragsgivare skänker pengar till moderaterna. Totalt ger de 30 miljoner kronor. Det rör sig om cirka 1800 kronor per bidragsgivare. Att koppla detta till att bidragsgivarna skulle ha inflytande över förd politik är i det närmaste absurt.
Prislappen för att få sitta med och fatta politiska beslut är troligen bra mycket högre än så. Den borde enligt en kvalificerad gissning ligga på runt en miljard kronor. Smaka på den siffran - 1 000 000 000 kronor. För detta kan man säkert få en paketlösning med direktpåverkan på ett politiskt partis politik med bland annat representanter i partiets högsta organ. Vad tror ni? Fråga LO. De borde veta. Sveriges största parti, socialdemokraterna, mottog ungefär 1 miljard kronor av en enskild givare i senaste valrörelsen. LO, den generöse sponsorn, är dessutom en av arbetsmarknadens parter.
En liknelse med USA kan vara på sin plats. USA kritiseras ofta av vänstern för att ha vidlyftiga finansieringar av enskilda aktörer i presidentkampanjerna. Under presidentvalet 2004 kostade president Bush kampanj 9,5 kronor per invånare. LO:s stöd till socialdemokraternas valkampanj 2006 motsvarade 115 kronor per invånare. Det vill säga ungefär 12 gånger mer per invånare!
I valet 2006 minskade stödet för socialdemokraterna bland LO:s medlemmar. Faktum är att moderaterna enligt LO-tidningen i september 2006 är det näst största partiet bland LO-medlemmarna. Nära 47 procent av LO-medlemmarna röstade inte på socialdemokraterna. Trots att en stor andel av LO:s medlemmar således röstade på ett annat parti än socialdemokraterna, har organisationen tagit enhälligt stämmobeslut om att stötta detta parti. Hur är det möjligt?
Svaret är enkelt. Om du som medlem i LO klargör att du inte avser rösta på socialdemokraterna eller stödjer den politiken har du själv diskvalificerat dig från att få vara ombud på organisationens stämma. Du riskerar dessutom att bli utesluten ur organisationen. På stämman tas beslut om hur stödet till socialdemokraterna skall utformas och hur omfattande detta stöd skall vara. Huruvida detta känns som en demokratisk ordning eller inte är för oss ganska klart. Men det lämnar vi upp till varje läsare att bedöma själv.
Om 30 miljoner enligt TV4 är tillräckligt för att misstänka krav på inflytande, och vara den avgörande faktorn för valseger, torde 1 000 000 000 kronor verkligen vara det. Trots detta talas det tyst om det täta samarbetet mellan en av arbetsmarknadens parter och Sveriges största parti. Det förvånande, med TV4:s perspektiv, borde vara att vi faktiskt vann valet. Men det är skönt att inte alla val avgörs av vem som har mest pengar. Denna gång slog faktiskt David Goliat.
onsdag, maj 30, 2007
Second comming...
Hade utfrågning med Carl Bildt i konstitutionsutskottet igen. De frågor utfrågningen gällde den här gången hade sin utgångspunkt i den lista som publicerats på Dagens Ekos hemsida. En lista med en hel del fel och brister. Det visade sig klart och tydligt att de uppdrag som fanns på listan helt saknade relevans för granskningen. Inte särskilt förvånande men jag tror ändå att det var viktigt att socialdemokraterna och då kanske främst Morgan Johansson fick svar på sina frågor och att han fick möjlighet att ställa följdfrågor.
För mig står det klart att Carl Bildt inte innehar nåhra uppdrag som på något sätt skulle kunna rubba hans förtroende som utrikesminister, snarare tvärtom. De uppdrag som han haft tidigare borde ses som fantastiska meriter och vi borde vara enormt stolta över att vi har en utrikesminister som har dessa erfarenheter.
Carl Bildt uttryckte det själv mycket väl. "Det behöver inte vara en nackdel att ha en utrikesminister som har en viss erfarenhet av världen, som har ett internationellt kontaktnät"
tisdag, maj 29, 2007
När principen är viktigare...
Den borgerliga majoriteten i Växjö kommun sänker skatten med 20 öre per intjänad hundralapp, vilket ger en femtiolapp i handen varje månad för den som tjänar 300 000 kronor om året. Inte mycket att hurra över kan man tycka men jag anser ändå att det är en extremt viktig symbol fråga och en oerhört vital princip.
En skattesänkning sänder positiva signaler till såväl invånare som företag i kommunen. Den borgerliga majoriteten sätter inte sprätt på skattepengarna i onödan, de hushåller med pengarna och satsar på att effektivisera verksamheten. Nu är det bara att hoppas på fortsatta skattesänkningar under mandatperioden.
En skattesänkning sänder positiva signaler till såväl invånare som företag i kommunen. Den borgerliga majoriteten sätter inte sprätt på skattepengarna i onödan, de hushåller med pengarna och satsar på att effektivisera verksamheten. Nu är det bara att hoppas på fortsatta skattesänkningar under mandatperioden.
onsdag, maj 23, 2007
Mer privata inslag i primärvården
Genom att bland annat införa etableringsfrihet för allmänläkare vill vi öka de privata inslagen i primärvården och därigenom öka vårdens tillgänglighet.Regering har redan genomfört flera reformer som syftar till att minska väntetiderna i vården; slopad stopplag för att kunna driva sjukhus i privat regi, en lagstadgad vårdgaranti samt ny teknik för att minska vårdadministrationen, men mer måste göras. Enligt en enkät beställd av organisationen Vårdföretagarna är en snabb tid hos husläkaren den vårdfråga som har högst prioritet hos svenskarna. Jag tror helt klart att vi genom att införa etableringsfrihet för allmänläkare kommer att minska väntetiderna ytterligare.
Informera mera!
Artikel som var inne i Smålandsposten för några dagar sedan...
Det är nu snart tjugo år sedan Berlinmuren föll. Det kalla kriget var över och de fria demokratierna i väst stod som segrare när kommunistdiktaturerna föll. Idag omfattar samarbetet och gemenskapen i både Nato och framförallt i EU många av de forna kommuniststaterna och det ser mycket ljust ut inför framtiden för dessa länder. Men vi får den sakens skull inte glömma historien.
Demoskop presenterade i dagarna en undersökning om svenska skolungdomars kunskap och värderingar om kommunismen. Resultaten är skrämmande. Undersökningen visade att kunskaperna om kommunismens historia och resultat är närmast obefintliga och att det dessutom råder en mycket stor osäkerhet hos svenska skolungdomar om grundläggande värden och begrepp som demokrati, diktatur, marknadsekonomi och planekonomi.
Dagens ungdomar fick lyckligtvis aldrig uppleva förtrycket och fattigdomen som präglade länderna på fel sida av Järnridån. Men det borde vara en naturlig del av utbildningen i skolan att upplysa och utbilda dem kring detta på ett precis lika ingående vis som nazismens brott under andra världskriget genomgås. I undersökningen visade det sig att 90 procent av eleverna inte kände till Gulag (95 procent kände till Auschwitz). Det finns saker i historien som vi bör ägna extra uppmärksamhet, så att de aldrig upprepas igen och så att kampen mot förtryck förs vidare. När ungdomarna tillfrågades om hur många som fallit offer för kommunismen visade det sig att hela 43 procent tror att det totala antalet offer är en miljon eller färre. 18 procent tror, att det är färre än 10.000, världen över, under hela nittonhundratalet. Sanningen är att offren går att räkna i hundratals miljoner.
Vi får heller inte glömma att det finns kommunistiska länder kvar, människor som fortfarande lever under förtryck och förföljelser. Kommunismen skördar fortfarande offer. Därför känns det speciellt skrämmande att 82 procent av de tillfrågade ungdomarna inte tror att Vitryssland är en diktatur.
Siffrorna talar för sig själva. Av de ungdomar som ingick i undersökningen svarade 56 procent "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska. Än mer uppseendeväckande är kanske att 40 procent anser att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen och 22 procent anser att kommunismen är ett demokratiskt samhällskick.
Skolan har enligt läroplanen till uppgift att förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. När man läser den här undersökningen framstår det som om skolan har misslyckats med den uppgiften. Förslaget har väckts tidigare om en kraftfull informationskampanj angående kommunismens brott mot mänskligheten, men det känns nu mer angeläget och nödvändigt än någonsin.
Anna Bergkvist
Riksdagsledamot (m)
Det är nu snart tjugo år sedan Berlinmuren föll. Det kalla kriget var över och de fria demokratierna i väst stod som segrare när kommunistdiktaturerna föll. Idag omfattar samarbetet och gemenskapen i både Nato och framförallt i EU många av de forna kommuniststaterna och det ser mycket ljust ut inför framtiden för dessa länder. Men vi får den sakens skull inte glömma historien.
Demoskop presenterade i dagarna en undersökning om svenska skolungdomars kunskap och värderingar om kommunismen. Resultaten är skrämmande. Undersökningen visade att kunskaperna om kommunismens historia och resultat är närmast obefintliga och att det dessutom råder en mycket stor osäkerhet hos svenska skolungdomar om grundläggande värden och begrepp som demokrati, diktatur, marknadsekonomi och planekonomi.
Dagens ungdomar fick lyckligtvis aldrig uppleva förtrycket och fattigdomen som präglade länderna på fel sida av Järnridån. Men det borde vara en naturlig del av utbildningen i skolan att upplysa och utbilda dem kring detta på ett precis lika ingående vis som nazismens brott under andra världskriget genomgås. I undersökningen visade det sig att 90 procent av eleverna inte kände till Gulag (95 procent kände till Auschwitz). Det finns saker i historien som vi bör ägna extra uppmärksamhet, så att de aldrig upprepas igen och så att kampen mot förtryck förs vidare. När ungdomarna tillfrågades om hur många som fallit offer för kommunismen visade det sig att hela 43 procent tror att det totala antalet offer är en miljon eller färre. 18 procent tror, att det är färre än 10.000, världen över, under hela nittonhundratalet. Sanningen är att offren går att räkna i hundratals miljoner.
Vi får heller inte glömma att det finns kommunistiska länder kvar, människor som fortfarande lever under förtryck och förföljelser. Kommunismen skördar fortfarande offer. Därför känns det speciellt skrämmande att 82 procent av de tillfrågade ungdomarna inte tror att Vitryssland är en diktatur.
Siffrorna talar för sig själva. Av de ungdomar som ingick i undersökningen svarade 56 procent "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska. Än mer uppseendeväckande är kanske att 40 procent anser att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen och 22 procent anser att kommunismen är ett demokratiskt samhällskick.
Skolan har enligt läroplanen till uppgift att förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. När man läser den här undersökningen framstår det som om skolan har misslyckats med den uppgiften. Förslaget har väckts tidigare om en kraftfull informationskampanj angående kommunismens brott mot mänskligheten, men det känns nu mer angeläget och nödvändigt än någonsin.
Anna Bergkvist
Riksdagsledamot (m)
Nya tider kräver nya lösningar
Artikel som var införd i Smålandsposten för några dagar sedan...
Anna Fransson och Lars Wegendal fortsätter i Smålandsposten den 3 maj att försöka utmåla den borgliga alliansen som skapare av gräddfiler där människor inte får vård på lika villkor. Det är beklagligt att dessa två socialdemokrater i stället för att bidra till en konstruktiv debatt om hur vi bäst skall organisera och utveckla sjukvården för Kronobergarna fortsätter att kasta dynga. Detta samtidigt som de inte låtsas om att det var under socialdemokraternas tid som statsministern tog gräddfilen förbi vårdkön och de privata försäkringarna blev en vanligt förekommande realitet.
För oss är det en alldeles självklarhet att god vård är målet men att vägarna dit kan se olika ut. Genom avskaffandet av stopplagen ökar det lokala självstyret samtidigt som nya vägar mot en mer kvalitativ, patientorienterad och kostnadseffektiv vård öppnas.
Alla riksdagspartier är fullständigt eniga om att den svenska sjukvården skall vara solidariskt finansierad, dvs. betalas via skattesedel och ges efter behov. Detta är en absolut självklarhet. Med en dåres envishet försöker nu Fransson och Wegendal föra ut sitt skrämselbudskap om följderna av stopplagens avskaffande. Repetition är kunskapens moder brukar det heta, och repetition tycks också krävas för att Fransson och Wegendal ska inse att vi idag inte har några konkreta utförsäljningsplaner. Något de ständigt efterfrågar.
Vad slopandet av stopplagen innebär är att makten flyttas från nationell nivå till lokal nivå. Regeringen och den borgliga majoriteten i riksdagen har tilltro till att de folkvalda runt om i Sveriges landsting är kapabla att fatta besluten om hur sjukvården lokalt ur ett patientperspektiv bäst organiseras. Stopplagens avskaffande innebär att nya vägar öppnas och det står oss fritt att välja vilken väg vi skall gå.
Vi i alliansen har en öppen men pragmatisk inställning till vård som drivs i alternativ form. Vår uppfattning är att det är önskvärt och bra för patienterna med fler alternativ och fler aktörer. Det kommer med all säkerhet i framtiden bli aktuellt med exempelvis avknoppningar av verksamhet där personalen tar över driften och upphandlingar av vissa delar av sjukvården. Samtidigt är vår uppfattning att driftsformen i sig själv löser väldigt få problem, om ens några. Socialdemokraterna lider dock av en allvarlig övertro till att all vård bäst drivs i offentlig regi och vägrar tänka i nya banor.
När Fransson och Wegendal ser försäkringspatienter som ett hot ser vi dessa som en möjlighet för sjukhusen att bättre utnyttja sjukhusens resurser i form utav outnyttjade lokaler och utrusning. Varför inte använda en mycket kostsam operationssal även på kvällstid om den möjligheten finns? Inkomsterna kan i sin tur användas för att utveckla och förbättra vården, med andra ord ge skattebetalarna mer valuta för pengarna. Fransson tycks också tala med kluvna tungor då hon på senaste landstingsstyrelse sammanträdet undrade om inte försäkringspatienter skulle kunna vara en inkomstkälla och ett sätt att förbättra landstinget Kronbergs ansträngda ekonomi.
Med en ödmjuk inställning tar vi oss an de viktiga frågorna om hur tillgängligheten kan bli bättre, kvalitén höjas och patienternas ställning inom sjukvården stärkas. Stopplagens avskaffande ökar möjligheterna till mångfald. En mångfald som är en möjlighet att utveckla sjukvården där en blandning av offentliga, privata och ideella aktörer verkar för att göra Kronobergs sjukvård ännu bättre.
Suzanne Frank (m) Anna Bergkvist (m)
Landstingsstyrelsens ordf. Riksdagsledamot
Anna Fransson och Lars Wegendal fortsätter i Smålandsposten den 3 maj att försöka utmåla den borgliga alliansen som skapare av gräddfiler där människor inte får vård på lika villkor. Det är beklagligt att dessa två socialdemokrater i stället för att bidra till en konstruktiv debatt om hur vi bäst skall organisera och utveckla sjukvården för Kronobergarna fortsätter att kasta dynga. Detta samtidigt som de inte låtsas om att det var under socialdemokraternas tid som statsministern tog gräddfilen förbi vårdkön och de privata försäkringarna blev en vanligt förekommande realitet.
För oss är det en alldeles självklarhet att god vård är målet men att vägarna dit kan se olika ut. Genom avskaffandet av stopplagen ökar det lokala självstyret samtidigt som nya vägar mot en mer kvalitativ, patientorienterad och kostnadseffektiv vård öppnas.
Alla riksdagspartier är fullständigt eniga om att den svenska sjukvården skall vara solidariskt finansierad, dvs. betalas via skattesedel och ges efter behov. Detta är en absolut självklarhet. Med en dåres envishet försöker nu Fransson och Wegendal föra ut sitt skrämselbudskap om följderna av stopplagens avskaffande. Repetition är kunskapens moder brukar det heta, och repetition tycks också krävas för att Fransson och Wegendal ska inse att vi idag inte har några konkreta utförsäljningsplaner. Något de ständigt efterfrågar.
Vad slopandet av stopplagen innebär är att makten flyttas från nationell nivå till lokal nivå. Regeringen och den borgliga majoriteten i riksdagen har tilltro till att de folkvalda runt om i Sveriges landsting är kapabla att fatta besluten om hur sjukvården lokalt ur ett patientperspektiv bäst organiseras. Stopplagens avskaffande innebär att nya vägar öppnas och det står oss fritt att välja vilken väg vi skall gå.
Vi i alliansen har en öppen men pragmatisk inställning till vård som drivs i alternativ form. Vår uppfattning är att det är önskvärt och bra för patienterna med fler alternativ och fler aktörer. Det kommer med all säkerhet i framtiden bli aktuellt med exempelvis avknoppningar av verksamhet där personalen tar över driften och upphandlingar av vissa delar av sjukvården. Samtidigt är vår uppfattning att driftsformen i sig själv löser väldigt få problem, om ens några. Socialdemokraterna lider dock av en allvarlig övertro till att all vård bäst drivs i offentlig regi och vägrar tänka i nya banor.
När Fransson och Wegendal ser försäkringspatienter som ett hot ser vi dessa som en möjlighet för sjukhusen att bättre utnyttja sjukhusens resurser i form utav outnyttjade lokaler och utrusning. Varför inte använda en mycket kostsam operationssal även på kvällstid om den möjligheten finns? Inkomsterna kan i sin tur användas för att utveckla och förbättra vården, med andra ord ge skattebetalarna mer valuta för pengarna. Fransson tycks också tala med kluvna tungor då hon på senaste landstingsstyrelse sammanträdet undrade om inte försäkringspatienter skulle kunna vara en inkomstkälla och ett sätt att förbättra landstinget Kronbergs ansträngda ekonomi.
Med en ödmjuk inställning tar vi oss an de viktiga frågorna om hur tillgängligheten kan bli bättre, kvalitén höjas och patienternas ställning inom sjukvården stärkas. Stopplagens avskaffande ökar möjligheterna till mångfald. En mångfald som är en möjlighet att utveckla sjukvården där en blandning av offentliga, privata och ideella aktörer verkar för att göra Kronobergs sjukvård ännu bättre.
Suzanne Frank (m) Anna Bergkvist (m)
Landstingsstyrelsens ordf. Riksdagsledamot
fredag, maj 11, 2007
Dum dummare...
I Halmstad verkar vi ha en smart kille...not. Fullmäktigeledamoten Michael Zand i Halmstad lämnar moderaterna och närmar sig i stället Sverigedemokraterna. Jag tycker iofs är det är ganska bra när dessa personer lämnar vårt parti för uppenbarligen så sympartiserar de inte med våra åsikter. Jag tycker dock att det är tragist att de hamnat på våra listor från början. I detta fallet blir det än värre eftersom om han väljer att stödja Sverigedemokraterna skulle det ge partiet en vågmästarställning i kommunen.
Michael anser att Sverige tagit emot alltför många invandrare på kort tid och endast en bråkdel har varit flyktingar. För det första har han fel i detta men det är inte poängen. Poängen är att vi nu mer än någonsin faktiskt behöver en invandring. Vi har en åldrande befolkning som kommer att skapa behov inom vården, omsorgen och tjänstesektorn i stort, men också lämna stora luckor efter sig när de lämnar arbetsmarknaden. Till det kommer vårt behov av att förnya svensk arbetsmarknad och göra det möjligt för nya idéer att växa och nya jobb att komma till. Något som invandrare är bra på. Det är viktigt att komma ihåg att de som kommer hit är oftast starka människor, med drivkraft och ambitioner.
Att människor som är förföljda skall kunna få en fristad i Sverige är för mig en självklarhet och något som jag är mycket stolt över att vi faktiskt kan erbjuda.
Michael anser att Sverige tagit emot alltför många invandrare på kort tid och endast en bråkdel har varit flyktingar. För det första har han fel i detta men det är inte poängen. Poängen är att vi nu mer än någonsin faktiskt behöver en invandring. Vi har en åldrande befolkning som kommer att skapa behov inom vården, omsorgen och tjänstesektorn i stort, men också lämna stora luckor efter sig när de lämnar arbetsmarknaden. Till det kommer vårt behov av att förnya svensk arbetsmarknad och göra det möjligt för nya idéer att växa och nya jobb att komma till. Något som invandrare är bra på. Det är viktigt att komma ihåg att de som kommer hit är oftast starka människor, med drivkraft och ambitioner.
Att människor som är förföljda skall kunna få en fristad i Sverige är för mig en självklarhet och något som jag är mycket stolt över att vi faktiskt kan erbjuda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
